1892 Behövde Erika Aittamaa i byn Lovikka i Norbotten försörja sin stora familj. Då fick hon beställning på ett par extra varma och tjocka vantar - nackdelen var att de var hårda och stela. Problemet löste E Aittamaa genom att tvätta och rugga upp vantarna flera gånger.
Kunden blev nöjd och så föddes Lovikka-vanten.
Snart hade E Aittamaa så mycket beställningar att hon uppmuntrade oxå andra kvinnor i byn att sticka vantar.
Själv stickar jag mest raggsockor, men man kanske skulle gå över till Lovikkavantar. Dom är ju goa!
SvaraRaderaHärligt varma och sköna i kylan!
SvaraRaderaOch så är dom ju fina dessutom.