söndag 6 januari 2013

Fjärilen i min hjärna



Kanske sent att  komma med en "nyårslista". Den var oplanerad. Men så slog det mej häromdagen när jag - åter igen - läste en av dessa miljoner recensioner som hyllar "det avskalade språket", eller " inte ett onödigt ord"
.
Vad är onödigt ord?

För egen del älskar jag dessa dubbelbottnade texter, som både bär en berättelse, men som lika övertygande har ett stark, poetisk språk.
Det är passagerna man måste läsa om igen, gärna högt, bara för att språket lyfter och är en njutning i sig oavsett alla andra skeenden i romanen.

De är få, dessa böcker, både i Sverige och utomlands. men A. Paulruds var en av 2 som undertecknad lyckligt drunknade i 2012.

FJÄRILEN I MIN HJÄRNA

Orden är A Paulruds ur  fjärilen i min  hjärna. En oansenlig poket - bara 131 sidor - jag av en händelse snubblade över på Netto. Gillade titeln.  Behövde något att klämma på under  trista  regniga  decembernätter.  Redan på sidan 1 drogs mitt tempo ner;
 -  Och nu vänder jag mej nedåt, till fåglarna
    i underjorden

Så kanske. Om det inte lät dramatisk!   Och vackert.

Resten var en långsam, vacker, smärtsam, smärtsam vacker, utandning av en man döende i cancer. Verkar dystert! Kanske. Låter märkligt att säga det men något av det mest levande och livsbejakande jag läst på länge, kanske någonsin. Läs den.

Själv har jag redan läst den 2 x. Och varje gång öppnar sig nya landskap.





5 kommentarer:

  1. Jag minns när denna bok postumt kom ut, den var mycket omtalad och fick väldigt fina recensioner. Jag har ännu inte läst den men det ska nog bli vad det lider. En bra bok kan inte bli för gammal.

    SvaraRadera
  2. Några år sen. Blev inte av. Men nu, trista dagar, en sväng på Netto, texten fängslade mej 25:-

    margareta

    SvaraRadera
  3. Ibland vill man läsa någon långsam utsmyckad bok. Jag har min favorit Rosmunde Pilcher. Hon skriver så berättande och det händer inte så mycket men man blir invävd i handlingen och ser precis varje blommig kopp och känner varje doft av rosorna i trädgårdarna. Förstår precis hur du menar. Du skriver lite så själv, poetiskt och drömmande och härligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tar ett tog innan jag hittatde mina älsklingsförfattare. Många gånger en slump. Men H. Martinsson är nr.1 Årstafruns dagbok nr.2

      Skrivarkursen jag gick har betytt mycket.

      margareta

      Radera
  4. Jag hade inte lagt in din nya blogg så att jag fick meddelanden och har inte kommenterat. Å andra sidan är det fullt upp. Det är svårt att hitta de rätta orden och inte skriva "onödiga ord". Att samtidigt skriva poetiskt är en konst. Den där boken du beskriver ska jag söka efter. Bara sidantalet säger att det är en person som hittar ord. Du själv skriver poetiskt. Jag själv är yrkesskadad av arbetet: affärsbrev och rapporter och sedan undervisning.
    Önskar en trevlig söndag!
    kram

    SvaraRadera