tisdag 25 oktober 2016

Lagen är ingen garanti

För några dagar sedan kom jag körande genom våran stad på väg mot ett övergångsställe.  Från höger var en en fotgängare på väg i rask takt. Det var en ung man som med ena handen sköt en barnvagn framför sig. I den andra handen höll han en mobiltelefon mot örat.
Jag saktade in och stannade.  Det är jag skyldigt enl. Lag. Men jag kan inte förvånas över bristen på självbevarelsedrift.
Mannen fortsatte i samma takt rakt fram, livligt pratandes i telefonen. Han vände inte ens på huvudet för att se om jag tänkte stanna, än mindre sökte han ögonkontakt.
Hade jag varit en ouppmärksam vettvilling som bara kört på, kunce både barnet och mannen blivit svårt skadad  t o m eller dött.
Visserligen hade ansvaret varit då helt och hållet mitt, och jag hade inte bara fått ett kännbart straff utan oxå för resten av livet ett lidande  samvete.
Själv har jag alltid koll när jag korsar en väg till fots. Jag tycker att mitt liv är mera värt än besväret. Det tror jag mina anhöriga oxå tycker.