onsdag 15 mars 2017

Ropa hej innan man är över diket

Jag vet att
det är på tok för tidigt att ropa hej redan en vecka före vårdagsjämningen, som iår inträffar den 20/3  . Det märks redan nu att ljuset är tillbaka , tjälen är på reträttväg, svanarna är på väg åt rätt riktning igen.

Det är nu man vill sitta en stund och bara se på snödropparna som slagit ut och krokusen är på G . För att inta tala om alla blåsipporna. Och bara det här, med att framåt lvällen  kunna öppna altandörren och lyssna på hur koltrasten försiktigt börjar harkla sig.  Snart snart så brister han  ut i  sin sagolikt vacker  spontansång.

Själv hoppas jag nu idagarna få montera sommardäcken på bilen och att gatukontoret så snart som möjligt går in och dammsugar varenda asfalt/ cykelbana som underlättar en långtur utan riskför stenskott ellerpunktering.

torsdag 26 januari 2017

Bakgrundsljuden som är gemytlighetsfaktorn

När världen ter sig allmänt bister på sina håll, får man glädjas  åt de vardagliga  fenomen  som finns runtomkring en  då man går hemma och skrotar.

Tystnad i all ära, men det finns ljud som sälllan går att få nog av och som är sådär trivsamma att man mår bra  ända in i själen  när de hörs någonstans i bakgrunden.
 Lyss t e x till dessa stämmningshöjare:

Gurglandet  från en kaffebryggare - gärna i kombination med doften från ett nyöppnat kaffepaket -  och sedan porlandet då bryggden hälls upp i en kopp.
Den där djupa sucken voven drar till med precis då  innan  han  slumrar till i kökssoffan.
Snöplogen, eller sopbilen,  utanför huset i gryningen en dag när man själv slipper gå upp.
Prasslet av en morgontidning då ingen har bråttom någonstans
En lagom vinande vinterstorm på utsidan av fönsterrutan.
/Jepp  - margareta



tisdag 13 december 2016

Och i vilken kö svettas du helst?

det kan ha sina sidor mot den geografiska lokala handeln.

Visst är det lugnt och skönt sitta hemma vid köksbordet och nätshoppa och tänker man gör det enkelt för sig  med julhandeln.

Men f:n vet. Du tror att du slipper  svettas  i butikernas kassaköer när du nätshoppar . Glöm det.
Stressig och svettig kan det bli ändå.
Är du köallergiker så slipper du inte undan även om du nätshoppar. Kö riskera du nämligen att hamna i ändå när de saker du nätshoppat ska hämtas ut. Du tvingas numera att åka stan runt eftersom  paketen kan hamna varsomhelst nuförtiden. och är det flera paket så blir det i flera olika butiker, beroende på den leverantör som kört ut dem.
Och du måste ha bil.( Att åka kommunalt , med bus eller , tunnelbana med gigantiska paket under armen är bara inte att tänka på. ) Kartongerna är ofta överdimensionerade också. Mycket större än de egentligen behöver vara. Omgiven av stötdämpande plastkuddar ligger den lilla vilsna garanterat oömtåliga prylen därinne och skramlar.
Sen kan man ju ge sig sjutton på att något inte stämmer med prylen  och det kräver byte , ja då blir det en ny vända med kartongerna .

Nej , jag orkar inte tänka på det, och det får bli Lilla Butiken.





tisdag 29 november 2016

vi kan inte räkna med att barnen lär sig stoppa sockor i ....

Tack mormor!

Har fått en ovana att inte köpa några saker. Att spara, lappa och lagar.
Samma babykläder som min nu äldsta dotter använde , använder nu hennes lilla ettåriga kusin. Jag får lyckoklickar av det. Detta är inte ett shoppingsfritt år år, detta är ett shoppingsfritt liv.

En vanlig vardag hemma hos mig sitter jag vid köks/arbetsbordet och tar mig an den stora lapp-högen består av allt som gått sönder, slitits ut i en familj bestående av 5 personer .
Skjortknappar som lossnat, sockor som fått hål på både tån och hälen.  Påslakan som slitits  ut av många tvättar, alla handdukar där hängaren har dragits av, byxor/jeansen som fått hål och blixlås som gått sönder.

Barnbarnet 18år älskar sykorgen lika mycket som jag, där finns det fortfarande ärvda saker från mormor. Alla vackra knappar, band, pärlor, paljetter  och de gudomligt vackra och fiffiga små "tygböcker" där man ska  förvara olika nålar.
Nålbrev heter de visst.

Mormor gjorde de mest fantastiska  "tygbokomslag" med mönster av pyttesmå pärlor. Inuti finns 2boksidorna" där nålarna sitter uppnålade prydligt i rad. Det måste ha tagit henne många kvällar att göra dem.

Dottern fingrar på alla vackra saker i sykorgen Jag sätter igång att sy och laga trasiga plagg. Ofta sätter jag igång en virkning eller stickning till barnbarnet så att hon kan sticka/virka  något enkelt till ett gosedjur. Allt det som min mormor lärde mig som barn går vidare till mina barnbarn.

Så håller vi på var gång vi träffas . Att man kan laga istället för att kasta.  Att somna under ett påslakan som man själv lappat ett par gånger fyller en med ro.

Om inte vi föräldrar lär våra barn att använda nål och tråd  så kommer den kunskapen att dö ut, för vi kan inte räkna med att skolan  lära våra ungar att stoppa  sockor. Och om vi inte återanvänder våra kläder och textilier kommer bomullen att ta SLUT.

Ett shoppingsfritt år är en alldeles utmärkt trend.  Förslag att sänka momsen på skräddere och skomakare och cyckelraperation vore ju inte så dumt.  Allt för att det ska löna sig att laga, istället för att kasta och köpa nytt.

Tack snälla mormor för allt det du lärde mig om handarbete, sy, sticka, virka, stoppa och laga. Jag och barnbarnen använder alla dina gamla  sysaker.





4

lördag 5 november 2016

När det faller snö........

Jag märker det då jag yrvaket scrollade igenom mina sociala medier på morgonen. (bredvid sängen finns en kopp ryckande kaffe)
 Gällröstade statusuppdateringar gjorde gällande att någonting var väldigt, väldigt  fel.
Det talades om ett "helvete" . Någon skrev att de tänkte sjukskriva sig  hela veckan. NÅGON ANNAN VILLE DÖ.

Jag tittade ut genom fönstret .  Det hade snöat!

tisdag 25 oktober 2016

Lagen är ingen garanti

För några dagar sedan kom jag körande genom våran stad på väg mot ett övergångsställe.  Från höger var en en fotgängare på väg i rask takt. Det var en ung man som med ena handen sköt en barnvagn framför sig. I den andra handen höll han en mobiltelefon mot örat.
Jag saktade in och stannade.  Det är jag skyldigt enl. Lag. Men jag kan inte förvånas över bristen på självbevarelsedrift.
Mannen fortsatte i samma takt rakt fram, livligt pratandes i telefonen. Han vände inte ens på huvudet för att se om jag tänkte stanna, än mindre sökte han ögonkontakt.
Hade jag varit en ouppmärksam vettvilling som bara kört på, kunce både barnet och mannen blivit svårt skadad  t o m eller dött.
Visserligen hade ansvaret varit då helt och hållet mitt, och jag hade inte bara fått ett kännbart straff utan oxå för resten av livet ett lidande  samvete.
Själv har jag alltid koll när jag korsar en väg till fots. Jag tycker att mitt liv är mera värt än besväret. Det tror jag mina anhöriga oxå tycker.