mellandagarna.......

Det var en av de hala dagarna då den sedvanliga bestörtningen över att någonting vit från himlen övermannade gatukontoret, då sanden  befann sig någon annanstans och tidningarna förtjust fick bruk för ordet kaos, som alltid ligger till reds i väntan på den första snön.

Människor på språng efter årets rea höll sig i väggarna och i varann och ibland så hjälpte inte ens det

.

En dam gick över ända på torget, och två välnärda vargpälsade pojkar i 40-årskrisen pekade  och storknade av skratt. Men Nemesis hade lyckligtvis inte gått i vinteride.   I samma nu lättade den enes fötter från marken, båda på en gång.   De virvlade ett slag i luften i en  grand jeté  en avant som Nurejev aldrig hade behövt skämmas för, men tyngdlagen hade inte sagt sitt sista ord.   Dunder och brak och varg och mansgris låg båda i putten. Att inte affärsvännen och hans vargar drogs med i fallet var en blunder av ödet, men det (ödet) kanske bara vilar på hanen.


Det var långt ifrån oangenämnt att se den fallnes uppsyn, förvånat blinkande.

Klockan två på eftermiddagen, en genomskinlig, himmelsklar och kallt dag, står jag plötsligt - efter att slitit mig loss ur julklappsbytarnas  - amorfa massa -  häpen och förtrollad vid den stranden där jag aldrig förtrollats för.

Man kanske inte skall sörja över att världen ständigt skiftar  utan att man märker då det sker. Plötsligt har det skett, och man har redan glömt hur det var innan.

  

OMUTLIGA BORE

Den där omutliga Bore satte veckorna före jul sitt vinterfilter framför vår vy av världen. Björkar , alar, klipphällar allt var färglös, grått, vitt, svart och dimma.
Slask , det är trist det,  oxå i gummistövlar.
Solen har oxå haft det jobbigt. Dimmolnsilad och den rosa solskivan har mest anats.

Och så plötsligt gled vi in i andra strofen av Karlfeldts vinterorgeln: det växte en vit värld.

Lätt snö på frusen mark är en skön känsla så här års. Det är ljus det är vackert och det är lättgånget.

Och mycket riktigt.!

Den tunna isen ligger vit nu, med långa stråk av grå stöpfläckar, uppressat vatten som fräter på underlaget.  Stränderna blev tysta och sjöfågeln sträckte ostvart.  Men Domherren, julens  traditionella  fågel och  alla julkorts älsklingspippi blev synlig under rönnen vid fågelbordet.

Dock - mörkret lägger sig fort, skymningens stund knuffas någon minut  framåt  för varje dygn.

 Det vänder!   /margareta

Lagom - ett sånt fegt litet ord

Ja så är hon mitt i julstöket.  Hon är duktig att organisera och är uppe med  - ja, verkligen inte med solen, så länge får inte en ambitiös husmor ligga och dra sig - men med sopgubbarna och tidningsbudet, ja sen så går hon för full maskin.

Först överblickar hon slagfältet, små stumpar av röda sidenband och Röda Korsets paketetiketter under bordet,  men de får ligga kvar . Finputsning blir dan före dan.  Så letar hon efter hushållssaxen den har lämnats i badrummet av honom, han som är en baddare på rim.   Med saxen tar hon hand om alla vissna  hyacinter, och lökarna, som ska planteras på våren  spar hon i papperspåse.  Intet får förfaras. Sen kommer hon att tänka på en julkrans på dörren , hon behöver då  ett häftstift, hon söker på alla tänkbara ställen och hittar i skålen på byrån i sovrummet.

Man får ju inte ha bråttom när man julstökar.  Hon bankar upp kransen på dörren, så mitt i alltihopa gör hon en fruktkaka.  Den tar tid, och den drar ner en massa disk.  Varför köper hon inte en färdig?  Hon har krav på kvalite, ivarjefall till julen.  Hon är duktig hon.

Mycket gick på tok. Hon blev både skuren, hackad och skållad och skinnflådd och bränt - men allt hann hon med.

Visst , säger hon visst är det som vanligt ett ohämmat överdåd. Man borde vara mera lagom. Lagom , vilket fegt litet ord!  Denna varma, doftande julen!

Jo, sen vaknar hon en morgon av ljudet av att någon  skrapar med en skyffel och sandar.  Skrapar vindrutor på bilen.   Ett äkta och kärt vinterljud.   Det är äntligen en av de morgnar som glimmar. En ljus alldeles stilla värld under en blå himmel.








 

Den där granen

Nu skulle plastgranen tas in i Ute-glasrummet och kläs, precis som alla andra år till 1:a advent. Sedan många år har det åldrande, gråhåriga paret bestämt sig för enkelhetens skull,  en plastgran.

Den är ganska så smal och konstig  grön, hon säger att det är bara bra att den inte är så stor att den tar upp  halva rummet . Man skall ju inte behöva gå på snedden förbi granen, rummet är trångt ändå, säger hon till honom som betraktar granklädandet över tidningskanten och ger ovärderliga råd.

Tålmodigt jäktad klär hon granen. Förr, tänker hon, hur var det förr? Man var några stycken om granen, några stycken som kivades om att sätta upp de vackraste glasbollarna - tvååringen som stoppade in en tomte av garn med ståltråd längst in i örat så fick man åka till doktorn dagen före juldagen för att få ut den. Voven som slet ner en luden  garnfågel och man fick åka till veterinären som stack ett finger i halsen på honom men fick inte upp någonting. Det var på den tiden det fanns doktorer, hur som helst och när som helst.

Nu står hon bredvid den halvklädda granen och funderar över var voven är, han som gärna rumstera hård med de små julklappspaketen på jakt efter sitt eget lilla paket som är fylld med en prinskorv  och som gör honom så vild.

Dock innan hon faller i melankoli,  kommer han in, som varit till brevlådan, ögnar igenom  sitt fönsterkuvert angående Trafikverkets kungörelse paragraf så och si,  därpå stiger på en stol och fixar flaggan -  men missar steget då han ska stiga ner från stolen!

Jag tror jag tar  ett glas glögg, sa  HON!



     

tipp tapp

Är det för tidigt?
kanske inte lämpligt?

Men vad 1000,
skjut inte upp till imorgon vad du kan göra idag!

OCH I MORSE....

SISTA VECKORNA HAR DET VARIT  TÄT DIMMA

I TVÅ DAGAR UNDERBAR SOL OCH PLUSGRADER - MEN........

 IMORSE VAKNADE JAG AV SNÖ PÅ TAKET
(inte undra på att mitt väderknä värker)


KAN INTE SÄGA ANNAT ÄN ATT VÄDRET  ÄR

OMVÄXLANDE

(

PURPURRANDEN

MÖRKER OCH TYSTNAD.  Dagar av tät dimma.  Den här dagen piskande snöregn mot bilfönstret.

Kl 07.00 är det körsång i kyrkan. Varför inte? All denna mörker. All det blöta? Inombords behöver man en pupurrand. Gemenskap, trängsel.

Ute på slättlandskap  ligger katedralen. Glimmande.  Från alla håll kommer folk. Rask in i kyrkan. Alla vill ha bästa platsen . Alla vill se och höra kören bra, se altaren och prästen. Unga, gamla. Barn med hostor finns oxå med. Man makar gärna ihop sig. Finns det stjärterum så finns det ........ och mycket god vilja.

Fullsatt! Med råge. Ljusen fladdrar på altare och predrikstol. Ungar gäspar stort, deras nätter är sena.

Nu tågar kören  in, vi reser oss skrapande och hälsar. Sist går prästen som har tofs, en spensligt man i sin  skrud, Han är lik Fader Ralf i Törnfåglarna, hans leende är så mild.

Jag är lite avundsjuk på körsångarna. Måste vara underbart att få sjunga tillsammans . Musik, glädje, allvar.

Utanför de höga fönstren total mörker. Ingen ovanlig eller stor och klar  stjärna tittade in.

Solosång var det oxå. Sopranen svingade sig upp mot kupolen. Barytonens röst var så len och varm som en kopp varm ckoklad . Åh, den gick igenom märgen. Man rös av välbehag. Att kunna sjunga så!  Och då,  ja precis då,  just då Sopranen hade kommit ner från kupolen gav ett babybarn hals någonstans under valvet --- Det var vackert!  --- Vilken regi.   Man hade velat  applådera .

På hemvägen genom ett blött och dimmig vinterlandskap kände jag - Purpurranden hade jag skaffat mig.

margareta

Där kom den

DÄR, titta där kommer solen!

Hur grått kan det bli!

hallo hallo  är någon där!

Hur många gånger har inte jag skrivit  ordet  gråväder eller grått, både på Facebook och här i Bloggen  den här vintern . Men det är ju det enda vi har, och får ha en tid framöver.

Frukost av glasgräs!

köpstopp!

Visst stod det margareta på den!

Köpstopp som sattes igång med början 1/11 och "planerades" för hela november.Nu är köpstoppet till ända.

Inga onödiga saker har inhandlats.  Men visst har det handlats.  2 födelsedagar i november , dock som tur var inga jämna år.  Bl a mannen,  som fick som varje ett par långkalsonger, med den skillnaden att i år var färgen mörkblå! .  Men, på det stora hela var det inga problem.  Så jag blev glatt överraskad då jag kollade mitt kontot den sista november.

Nu så kommer en svår månad. Alla julens frestelser. Men jag känner mig styrkt av november månads framgång , av alla fallgropar och lärdom.

PS  köpte P Morbergs glögg till 1:a Advent (kanske ska den räknas till december ändå)D



 .