Den är ganska så smal och konstig grön, hon säger att det är bara bra att den inte är så stor att den tar upp halva rummet . Man skall ju inte behöva gå på snedden förbi granen, rummet är trångt ändå, säger hon till honom som betraktar granklädandet över tidningskanten och ger ovärderliga råd.
Tålmodigt jäktad klär hon granen. Förr, tänker hon, hur var det förr? Man var några stycken om granen, några stycken som kivades om att sätta upp de vackraste glasbollarna - tvååringen som stoppade in en tomte av garn med ståltråd längst in i örat så fick man åka till doktorn dagen före juldagen för att få ut den. Voven som slet ner en luden garnfågel och man fick åka till veterinären som stack ett finger i halsen på honom men fick inte upp någonting. Det var på den tiden det fanns doktorer, hur som helst och när som helst.
Nu står hon bredvid den halvklädda granen och funderar över var voven är, han som gärna rumstera hård med de små julklappspaketen på jakt efter sitt eget lilla paket som är fylld med en prinskorv och som gör honom så vild.
Dock innan hon faller i melankoli, kommer han in, som varit till brevlådan, ögnar igenom sitt fönsterkuvert angående Trafikverkets kungörelse paragraf så och si, därpå stiger på en stol och fixar flaggan - men missar steget då han ska stiga ner från stolen!
Jag tror jag tar ett glas glögg, sa HON!
Nu står hon bredvid den halvklädda granen och funderar över var voven är, han som gärna rumstera hård med de små julklappspaketen på jakt efter sitt eget lilla paket som är fylld med en prinskorv och som gör honom så vild.
Dock innan hon faller i melankoli, kommer han in, som varit till brevlådan, ögnar igenom sitt fönsterkuvert angående Trafikverkets kungörelse paragraf så och si, därpå stiger på en stol och fixar flaggan - men missar steget då han ska stiga ner från stolen!
Jag tror jag tar ett glas glögg, sa HON!
Å Maggan vilket härligt underbart och underfundigt inlägg du gjort idag. Ja allt ändras och att klä julgranen själv tycker jag inte om. Som tur är så kommer Sonen hem före jul så iår får han hjälpa till. Det är något sorgset över att klä julgranen själv när man är van att ha huset fullt.
SvaraRaderaVad jag än tar i så är det numera oftas minnen . och är glad att det är så mycket roligt man hunnit med. Men det är oxå kul å se hur väl det går för barn och barnbarn - så roligt att följa dem . som en fläkt från den stora världen
SvaraRaderaAtt klä granen är ingen sinekur, har aldrig varit. Prinskorv till hunden, bra idé. Galen hund på julafton?
SvaraRaderaja ja - man gör så gott man kan!
SvaraRadera