Jag minns mycket väl den röda vanten som jag kämpade med i småskolan : svettiga fingrar som omsider kunde maska av sista masken på vanten som aldrig skulle få sin make .
Det var ju en självklarhet att flickor kunde sticka och virka och en del blev oxå mycket skickliga efterhand.
Min mamma var en viktig inspirationskälla. Själv hade hon alltid ett stickat arbete på gång, och hon stickade gärna de plagg jag önskade. Plaggen användas flitigt, ja så länge som storleken passade.z (det fanns ju ingen konfektion för barnkläder på den tiden, och ännu mindre för tonåringar)
Hennes ambition för att jag inte skulle tröttna var fantastiska. Som t ex kunde hon "nysta in" små överraskningar , som en karamell, nötter, färgkrita. Nystanet kunde ju bli riktig stora beroende på vad som fanns inrullad där. 
Kul att läsa och plötsligt ploppar minnen upp här med :) Min mamma stickade aldrig och avskydde att sy men min moster blev den som inspirerade mig. Hon var sömmerska med egen manufakturaffär. Textilslöjden gillade jag aldrig utan föredrog trä-och metall. Stickning lärde jag mig från en bok och både det och sömnad kom att bli mina två största intressen under många år.
SvaraRaderaJag hade en mamma som stickade jättefina grejor till mig och jag lärde mig aldrig sticka. Fick till en vante utan tumme på slöjden men annars så missade jag den här kunskapen tyvärr. Lat som jag var så tyckte jag att mamma gjorde så fina saker så det var ingen mening med att jag skulle försöka och det ångrar jag nu. Tittar in för att skicka dig en kram på ALLA HJÄRTANS DAG
SvaraRadera