tisdag 26 augusti 2014

sakta men säkert...

Sakta men säkert helt utan att man märker det drar sig duntäcket ner till fotändan. Till sist så ligger man där med en stor klump dunfjädrar nere vid fossingarna och bara ett tunt pyttig påslakan  uppe vid halsen.

Man inser faktum - men gör man något åt  det, som t ex att ta ut täcket  och skaka det, alternativt vända det om? nej, naturligvis inte.

Man ligger där och retar sig och har svårt för att sova istället. Omoget? Det är bara förnamnet. Dumt? något allldeles otroligt. Jag borde åtgärda det direkt.

Nu ligger jag istället och räcknar duntäcken - ja ja sedan -   ja så somnar jag !


.

2 kommentarer:

  1. Nu har man legat med bara påslakan på men det är slut på de tiderna nu. Täcke på om man ska kunna ha fönstret öppet ett tag till.

    SvaraRadera
  2. den 4/9 och fortfarande fönstret på glänt, ger bästa sömn

    SvaraRadera