En dåres försvarstal; man får erkänner att man fråga sig varför man bor där man bor. Arktisk köld, pinande västanvindar, ökentorka; ja det känns som vår plats på jorden prickar av
 |
| Dårens tröst |
de flesta väderhoten mot lämpliga trädgårdsförutsättningar. Under de första månaderna av 2009 då kvicksilvret sjönk till rent larviga lågvattenmärken hägrade bilder av det kontinentala Europa. Och när jag nästan fick kramp i magen av ångest över att våren aldrig kom, drömde jag om dramastiska klimatförändringar som skulle vrida jordaxeln ur led, . och ge oss värme som i Provence. För om växter och odling är viktiga inslag i våra liv - - är det då inte bara korkat att med en dåres envishet fortsätta kämpa mot förutsättningarna som den här skandinaviska avkroken har att erbjuda?
Nej. Det är det inte.
Varje gång de här tankarna dycker upp plockar jag fram minnet av en septemberdag i skogen jag har i närheten. Den som en gång tillbringat en lyckosam dag i en tyst, väldoftande sörmländsk skog, på jakt efter svamp - och med glädjetjut eller hänförd tystnad det där fantastiska kantarellsstället eller den osannolik vackra championen, som bara är att skörda, vet att inga försvarstal behövs!
För den som en gång upplevt denna ynnest går det inte att bo i ett annat land, där naturen inte är tillgänglig för alla.
skogschampion
Ja, nog finns det dagar när man bara vill dra täcket över huvudet. Men jag skulle aldrig vilja bo någon annan stans. Alla dessa skiftningar. Våra underbara årstider. Inte ens den långa hemska vintern vill jag vara utan. Vi får ju längta och tänk så härligt det är när vi får våra bästa dagar!
SvaraRaderaoch så förstås, barn barnbarn och barnbarnsbarn skulle bli väldigt ledsna om vi flyttade.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaInte går det så bra med odlandet och är går det varken med rosor eller äppelträd men skogen är full med bär i alla fall och egen potatis och jättesmå men knapriga och goda morötter kan man ju i alla fall få till
SvaraRadera