torsdag 8 maj 2014

tråd FÖR tråd


Småkakor OCH Korsstygn.

FINSKA PINNAR, SCHACKRUTOR, DRÖMMAR.

Rosor och tomtar. 2 dl mjöl, 100gr smör. 6 trådar rött garn.  ONÖDIGA BAGATELLER!

OCH DET ÄR DET PÅ SÄTT OCH VIS OXÅ. ÄNDÅ SÄGER VI INTE LÄNGRE NÅGOT OM FÖRSPILLD KVINNOKRAFT.  vi säger: inte är den här kvinnokraften speciellt förspilld? 

Konsumtion och shopping där ska kvinnorna vara. Inte bland mjölet eller garnerna.

Jag undrar om mina broderade blommor till och med kan  räknas som rebellisk handling idag. "kaffetåren den bästa är"som upproriska ord?  Handarbetet  bär på något som liknar tacksamhet. Precis som dansbandstexterna förmedlar de det viktigaste i livet , kärleken.   Nu  tar jag väl i!

Det är inte någon lönsamhetskalkyl bakom hembakta kakor eller egensydda broderier. Det är nästan alltid billigare och definitiv enklare  att köpa nytt. Så varför håller man ändå på med handarbete? Man förstår sitt eget arbete, hur det växer fram,  varför det blir som det blir.

Allt annat jag har omkring mig i min vardag är ett mysterium. Stiger upp på morgonen och trycker på en knapp det blir ljus. Sätter på kaffekokaren. Knäpper på LapTopen. Kör bilen. Allt är ett mysterium. Det funkar. Jag fattar egentligen ingenting.     MEN

Men inte från broderierna. Grön tråd i nålen, ner i ett hål och upp i ett annat, fransk knut, . Det är jag som gjordt det. Det är mina händer som har gjort det. Jag förstår. Att brodera och baka drömmar är motsatsen till alienerad.

Var det mamma med sin syjunta. Kanske mormor böjd över sin Singer. Möjligen skolfröken som gjorde syslöjd lustbetonad.  Mera om de tar vi nästa gång







2 kommentarer:

  1. Det är väl en särskild känsla att göra något själv. Känna att man kan. Att det inte är bara att ta pengarna och köpa färdiga grejor utan att man själv har gjort något. Tror att det kommer tillbaka så smått. Syjuntorna som tanterna hade förut var ett sätt att träffas. Jag har min meditationsgrupp och det är säkert samma sak. Träffas och skratta men man måste ha något annars blir det inte av. Här i min lilla by hade vi lottöppningar när jag var liten. Tanterna köpte penninglott var sin gång och man träffades hos varandra och öppnade dom och pratade. Var tod dom där sakerna vägen?

    SvaraRadera
  2. Man lär sig av glädjen att förfärdiga något eget. Vinden kommer att vända, vi ser det redan idag då folk pysslar i sina trädgårdar, där fantasin få frodas med egna alster. margareta

    SvaraRadera