mellandagarna.......

Det var en av de hala dagarna då den sedvanliga bestörtningen över att någonting vit från himlen övermannade gatukontoret, då sanden  befann sig någon annanstans och tidningarna förtjust fick bruk för ordet kaos, som alltid ligger till reds i väntan på den första snön.

Människor på språng efter årets rea höll sig i väggarna och i varann och ibland så hjälpte inte ens det

.

En dam gick över ända på torget, och två välnärda vargpälsade pojkar i 40-årskrisen pekade  och storknade av skratt. Men Nemesis hade lyckligtvis inte gått i vinteride.   I samma nu lättade den enes fötter från marken, båda på en gång.   De virvlade ett slag i luften i en  grand jeté  en avant som Nurejev aldrig hade behövt skämmas för, men tyngdlagen hade inte sagt sitt sista ord.   Dunder och brak och varg och mansgris låg båda i putten. Att inte affärsvännen och hans vargar drogs med i fallet var en blunder av ödet, men det (ödet) kanske bara vilar på hanen.


Det var långt ifrån oangenämnt att se den fallnes uppsyn, förvånat blinkande.

Klockan två på eftermiddagen, en genomskinlig, himmelsklar och kallt dag, står jag plötsligt - efter att slitit mig loss ur julklappsbytarnas  - amorfa massa -  häpen och förtrollad vid den stranden där jag aldrig förtrollats för.

Man kanske inte skall sörja över att världen ständigt skiftar  utan att man märker då det sker. Plötsligt har det skett, och man har redan glömt hur det var innan.

  

OMUTLIGA BORE

Den där omutliga Bore satte veckorna före jul sitt vinterfilter framför vår vy av världen. Björkar , alar, klipphällar allt var färglös, grått, vitt, svart och dimma.
Slask , det är trist det,  oxå i gummistövlar.
Solen har oxå haft det jobbigt. Dimmolnsilad och den rosa solskivan har mest anats.

Och så plötsligt gled vi in i andra strofen av Karlfeldts vinterorgeln: det växte en vit värld.

Lätt snö på frusen mark är en skön känsla så här års. Det är ljus det är vackert och det är lättgånget.

Och mycket riktigt.!

Den tunna isen ligger vit nu, med långa stråk av grå stöpfläckar, uppressat vatten som fräter på underlaget.  Stränderna blev tysta och sjöfågeln sträckte ostvart.  Men Domherren, julens  traditionella  fågel och  alla julkorts älsklingspippi blev synlig under rönnen vid fågelbordet.

Dock - mörkret lägger sig fort, skymningens stund knuffas någon minut  framåt  för varje dygn.

 Det vänder!   /margareta

Lagom - ett sånt fegt litet ord

Ja så är hon mitt i julstöket.  Hon är duktig att organisera och är uppe med  - ja, verkligen inte med solen, så länge får inte en ambitiös husmor ligga och dra sig - men med sopgubbarna och tidningsbudet, ja sen så går hon för full maskin.

Först överblickar hon slagfältet, små stumpar av röda sidenband och Röda Korsets paketetiketter under bordet,  men de får ligga kvar . Finputsning blir dan före dan.  Så letar hon efter hushållssaxen den har lämnats i badrummet av honom, han som är en baddare på rim.   Med saxen tar hon hand om alla vissna  hyacinter, och lökarna, som ska planteras på våren  spar hon i papperspåse.  Intet får förfaras. Sen kommer hon att tänka på en julkrans på dörren , hon behöver då  ett häftstift, hon söker på alla tänkbara ställen och hittar i skålen på byrån i sovrummet.

Man får ju inte ha bråttom när man julstökar.  Hon bankar upp kransen på dörren, så mitt i alltihopa gör hon en fruktkaka.  Den tar tid, och den drar ner en massa disk.  Varför köper hon inte en färdig?  Hon har krav på kvalite, ivarjefall till julen.  Hon är duktig hon.

Mycket gick på tok. Hon blev både skuren, hackad och skållad och skinnflådd och bränt - men allt hann hon med.

Visst , säger hon visst är det som vanligt ett ohämmat överdåd. Man borde vara mera lagom. Lagom , vilket fegt litet ord!  Denna varma, doftande julen!

Jo, sen vaknar hon en morgon av ljudet av att någon  skrapar med en skyffel och sandar.  Skrapar vindrutor på bilen.   Ett äkta och kärt vinterljud.   Det är äntligen en av de morgnar som glimmar. En ljus alldeles stilla värld under en blå himmel.








 

Den där granen

Nu skulle plastgranen tas in i Ute-glasrummet och kläs, precis som alla andra år till 1:a advent. Sedan många år har det åldrande, gråhåriga paret bestämt sig för enkelhetens skull,  en plastgran.

Den är ganska så smal och konstig  grön, hon säger att det är bara bra att den inte är så stor att den tar upp  halva rummet . Man skall ju inte behöva gå på snedden förbi granen, rummet är trångt ändå, säger hon till honom som betraktar granklädandet över tidningskanten och ger ovärderliga råd.

Tålmodigt jäktad klär hon granen. Förr, tänker hon, hur var det förr? Man var några stycken om granen, några stycken som kivades om att sätta upp de vackraste glasbollarna - tvååringen som stoppade in en tomte av garn med ståltråd längst in i örat så fick man åka till doktorn dagen före juldagen för att få ut den. Voven som slet ner en luden  garnfågel och man fick åka till veterinären som stack ett finger i halsen på honom men fick inte upp någonting. Det var på den tiden det fanns doktorer, hur som helst och när som helst.

Nu står hon bredvid den halvklädda granen och funderar över var voven är, han som gärna rumstera hård med de små julklappspaketen på jakt efter sitt eget lilla paket som är fylld med en prinskorv  och som gör honom så vild.

Dock innan hon faller i melankoli,  kommer han in, som varit till brevlådan, ögnar igenom  sitt fönsterkuvert angående Trafikverkets kungörelse paragraf så och si,  därpå stiger på en stol och fixar flaggan -  men missar steget då han ska stiga ner från stolen!

Jag tror jag tar  ett glas glögg, sa  HON!



     

tipp tapp

Är det för tidigt?
kanske inte lämpligt?

Men vad 1000,
skjut inte upp till imorgon vad du kan göra idag!

OCH I MORSE....

SISTA VECKORNA HAR DET VARIT  TÄT DIMMA

I TVÅ DAGAR UNDERBAR SOL OCH PLUSGRADER - MEN........

 IMORSE VAKNADE JAG AV SNÖ PÅ TAKET
(inte undra på att mitt väderknä värker)


KAN INTE SÄGA ANNAT ÄN ATT VÄDRET  ÄR

OMVÄXLANDE

(

PURPURRANDEN

MÖRKER OCH TYSTNAD.  Dagar av tät dimma.  Den här dagen piskande snöregn mot bilfönstret.

Kl 07.00 är det körsång i kyrkan. Varför inte? All denna mörker. All det blöta? Inombords behöver man en pupurrand. Gemenskap, trängsel.

Ute på slättlandskap  ligger katedralen. Glimmande.  Från alla håll kommer folk. Rask in i kyrkan. Alla vill ha bästa platsen . Alla vill se och höra kören bra, se altaren och prästen. Unga, gamla. Barn med hostor finns oxå med. Man makar gärna ihop sig. Finns det stjärterum så finns det ........ och mycket god vilja.

Fullsatt! Med råge. Ljusen fladdrar på altare och predrikstol. Ungar gäspar stort, deras nätter är sena.

Nu tågar kören  in, vi reser oss skrapande och hälsar. Sist går prästen som har tofs, en spensligt man i sin  skrud, Han är lik Fader Ralf i Törnfåglarna, hans leende är så mild.

Jag är lite avundsjuk på körsångarna. Måste vara underbart att få sjunga tillsammans . Musik, glädje, allvar.

Utanför de höga fönstren total mörker. Ingen ovanlig eller stor och klar  stjärna tittade in.

Solosång var det oxå. Sopranen svingade sig upp mot kupolen. Barytonens röst var så len och varm som en kopp varm ckoklad . Åh, den gick igenom märgen. Man rös av välbehag. Att kunna sjunga så!  Och då,  ja precis då,  just då Sopranen hade kommit ner från kupolen gav ett babybarn hals någonstans under valvet --- Det var vackert!  --- Vilken regi.   Man hade velat  applådera .

På hemvägen genom ett blött och dimmig vinterlandskap kände jag - Purpurranden hade jag skaffat mig.

margareta

Där kom den

DÄR, titta där kommer solen!

Hur grått kan det bli!

hallo hallo  är någon där!

Hur många gånger har inte jag skrivit  ordet  gråväder eller grått, både på Facebook och här i Bloggen  den här vintern . Men det är ju det enda vi har, och får ha en tid framöver.

Frukost av glasgräs!

köpstopp!

Visst stod det margareta på den!

Köpstopp som sattes igång med början 1/11 och "planerades" för hela november.Nu är köpstoppet till ända.

Inga onödiga saker har inhandlats.  Men visst har det handlats.  2 födelsedagar i november , dock som tur var inga jämna år.  Bl a mannen,  som fick som varje ett par långkalsonger, med den skillnaden att i år var färgen mörkblå! .  Men, på det stora hela var det inga problem.  Så jag blev glatt överraskad då jag kollade mitt kontot den sista november.

Nu så kommer en svår månad. Alla julens frestelser. Men jag känner mig styrkt av november månads framgång , av alla fallgropar och lärdom.

PS  köpte P Morbergs glögg till 1:a Advent (kanske ska den räknas till december ändå)D



 .



 

Hjärtats Helg

Hjärtats Helg! står det triumferande på dörren  till Boutiquen.

Ja, det är så mycket hjärtat inte kan vara utan i sin egen helg., allt från ficktelefoner och oäkta leopard -pälsar till förgyllda gräddsnipor
.

Det är den där dagen då luften är alldeles blå och solen lyser rosafärgad på de blöta taken .  en lustskapande dag, en dag med glim och löften i, utomordentligt lämpligt för det kommersiella rus som griper omkring sig dessa veckor.  Och avgaserna stiger fräna upp i det svala blå.  Lapplisorna går sin rond.  Stora Gatan är prickig av böteslappar.  Grymma Flickor i Hjärtans helg.

Och medan  den plåthårda brådskan dånade ute i världen och Hjärtats Helg gick mot sitt ursinniga klimax, sänkte sig helgfriden över hemmet, trots att en liten storm lekte med gatupynt och flammingorosa skyar under det klara, lysande blå.  Så var hon ganska så belåten.







     

Som i dimma!

Har tittat på en text - säkert halva dan

ägnat ännu mera tid åt leta små fusklappar

Ännu har inget hänt, inga ord har lagts till  och inga fusklappar kommit fram -

Som i dimma!

jo jo-väder

Den stora scenförändringen

Ett, tu, tre omväxling förnöjer.

efter en dag av tät dimma.

vikingablod

När man bor på den här breddgraden

mhm mhm............. behövs ibland

tröst i tillvarån.

Blossa, clementiner, peppisar!

22/11

nov. 22,   15.15  kom mörkret!

Dunkern - mitt i sörmlandska tallskogarna -  

våran inneboende?!

Så har han då hunnit bli 9 år, våran inneboende . Hundfarbro, kanske!

Jag måste erkänna att det inte var alldeles lätt att anpassa sig till ett liv som hundägare igen efter några år utan hund.  Men nu känns det alldeles självklart  att han finns här och kräver sin plats i familjen.

En av de saker jag var alldeles oförberedd på var,  att vi skulle ha olika åsikter i familjen om vovens uppfostran( i våran familj).

Vi har tidigare  inte tillåtit några hundar att vistas i våra sänger eller möbler.  Så Franzzi fick följdaktigen en mjuk och skön säng på golvet nedför vår säng. På morgonen kom han då gärna och ville gosa lite grand  och han var så rar och mjuk och oemotståndligt att han förstås fick komma upp till sin Husse. Det var ju bara för en liten stund och inte tänkt att bli någon vana.  Väl uppe i sängen somnade båda två genast om och sov då  riktig gott någon timme.

Då matte allt oftare  hittade både grus och hundhår i sängen blev det slut med mys/pys morgonkelstunderna i sängen. Så nu ligger både Husse och Franzzi på varsitt håll och suktar.

Vi har oxå funderat på huruvida Franzziman  är intelligent eller inte.  Att lära honom en del trick är inget problem. (dock har han med sig en del egenarter hemifrån , som t ex att sno då vi minst ana något,  som t ex överbliven kaffebröd, div korv/köttrester på matbordet,  når han som en liten vessla )  Franzzi är beredd att göra vad som helst för en köttbulle och han kan redan en hel del enklare saker som sitt, ligg och stanna kvar,  oxå  en  rätt  avancerade sak, som att peka på rätt hand med lilla tassen. Men det lilla ordet kom tycks helt obegripligt.

Istället för att komma sätter/lägger  Franzzi sig ner och bara glor. Det spelar ingen roll hur roligt( eller löjligt) jag gör mig.  Så jag får ge med mig.

Nu har jag börjat en omprogrammering. Ordet kom  får i fortsättningen bara användas i positiva sammanhang och ska varje gång åtföljas av hundgodis  och en väldans massa beröm alla de gånger han verkligen kommer .

Hjälper inte det får vi använda oss av en hundkonsult, som kan hjälpa oss ladda ett negativt ord med positiv  mening.

justering

Efter en "härlig"  justering hos Naparaten

där det lät som om nån satte sig på ett paket knäckebröd

då han drog rent i ryggraden!

2014-11-18

Det regnar - surmjölksgråa moln

men inte bryter jag ihop  för det


det är ju NU man får den berömda rosiga "engelska"  hyn

stenålders gammalmodig.........

Jag ser att allt fler dricker och äter
ur glasburkar - ja dricksglas

Hur har man kommit på detta!
Och hur har man lyckats få det att bli trendigt och  modernt

Jag är nog stenålders och omodern
vill ha mitt kaffe i kopp med fat
och dricka vatten ur dricksglas

november för fatalister eller?

12/11, kl. 07.35

November brukar ju räknas som den värsta av årets månader. Grå, slaskig och mörk. Men den kan oxå visa sin bästa sida  och då blir det något alldeles i särklass ett par timmar eller så. Sedan blir det som vanligt igen.

Skön är november , när den är som bäst, då sjön ligger blank. Granbackarna är tecknade  med blågrå pastellkrita.  Vassen är ett ockragult  bräm mellan vattnet och strandkanten

November är en orättvist förbisedd månad ur estetisk synpunkt. Grått är en storartad färg med oändliga nyanseringsmöjligheter;  Pärlgrått, silvergrått, duvgrått, sidengrått.

Inte sällan bjuder november på  dagar av honungsgult solljus, spegelblank vatten och ett dis som påminner om bleknande sidentapeter.

KARLFELDTs ord - igen

Att bo vid en insjö året om påverkar tvivelsutan karaktären. Tankar och intressen stimuleras av naturens spel som tonar så olika vid skilda årstider.  Öppet vatten och islägning  skapar egna världar som i ytterlighetsfall kan kännas som en förflyttning från Medelhavet till fjäll.

Sedan 20år tillbaka på denna plats , har gett stoff åt små texter och foto i min blogg, där jag försökt ge en atmosfär av årstidernas lopp.

 Bloggaren är svag för Karlfeldts ord.

Den tristaste tiden jag kan tänka mig är allhelgonahelgen. Att då ta fram "Vinterorgeln" och bli påminnt om att så småningom kommer Maria, skär av solen på skarens glans, det är inte bara en tröst, det har blivit en nödvändighet för att hämta kraft och stå ut med vår påfrestande vinter, svårare ju äldre man blir.  

Omväxling förnöjer, vilket både Euripides och Caesar haver förtalt.

Kulingarna har stått i kö och knuffat på  att få dominera. Gråa skyar har trasats sönder och då  och då  lämnat fria gläntor av blå himmel för höstsolen att leka på. Hoprullade som tillknycklade smutsiga fönstervaddar stannade några molnremsor på kvällshimlen . Det låter som en beskrivning på hård kuling i en vindtabell, och är det oxå.

Men Karlfeldt vinterorgelstämning var det ändå inte. Novembers första veckorna har fått ärva  den blida , ja rent av ljumma oktoberstämning, som vi var bortskämda med .   Markens lövprassel . Vår promenadklädsel.  Gaveln på huset lyser i månskenet som en vårnatt.

Men - - Så kommer vi in i nästa strof av vinterorgeln: det växte en vit värld.

blött

Ingen återvändo

frusen vind,

regnlopp

tillsynes oskyldiga handväskor.......

Den subversiva saxen!

Jag skulle på en kurs en vecka på Öland.  Strumpstickningen har jag checkat in med bagaget,  förvarnad om att stickor räknas som livsfarliga vapen.

I säkerhetskontrollen stoppas jag:
-  du har en sax i väskan !

Saxen - jovisst, det är min lilla handarbetssax. Vänta - i mitt lilla syetui från 50-talet finns en liten , liten brodersax, saxen har följd med etui sedan 50-talet.

-  den är det! se hur spetsig den är, och säkerhetsnålar,  oxå något mer vass och spetsigt!  Antingen slänger vi dem eller så får du posta dem hem.

Störtar ut, köper tjock paketkuvert och frimärken, postar hem till maken, som morgonen därpå förvånat mottar mitt syeteui, utan kommentarer eller avsändare.   TILLBAKA TILL KONTROLLEN

-  stopp!  du har en kniv!

Förtvivlat rannsakar jag minne och väskinnehåll  - jo, i portmonnän ligger  minivarianten av en sprättkniv,  som inhandlades en gång förlängesedan i Liege i en handarbetsaffär, ca 5cm lång.   Jag ger upp, utan sprättkniv rusar jag mot gaten.

Hinner med nöd och   näppe  med planet, kommer till min kurs. På kvällen när vi alla kursdeltagare (kvinnor) från hela Norden, som kommit med bilar, båtar och tåg  sitter  under trevlig samvaro i allrummet får jag låna  sax och sprättkniv av någon kvinnlig kurskamrat.   Glömmer fråga isländskorna om de oxå är saxlösa eller om deras säkerhetskontroll är opålitligare än vår.

Handarbete som  meditation? Den broderande kvinnan som sinnebilden för harmoni och ro?  Den stickande kvinnan som hemmets ängel?  GLÖM DET!

forts. nästa inslag/margareta

eftermiddags-mys......

Du matte,
visst är det OK att jag ligger med husse i sängen och myser
och  du städer ?

Behöver värma mina kalla tassar efter ute-promenaden.

06.15 så.......

måndag 06.15   så  kommer veckans inneboende.

Gammal,    halt på höger tass

alltid i vägen

vägra hundbädd,    vill ligga i bästa sängen

lämnar slickspår på allt
inklusive ovilliga familjemedlemmar

vill ut och kissa ----------------mitt i natten

vill ut och jaga katter ----------------mitt i natten
eller råddjur

TYCKER VÄLDIGT MYCKET OM FALUKORV

och ännu mera ull

Ullen har ju successivt försvunnit både i mitt och andras liv. Bomull, konstfiber, inte minst värmande alternativ som velour, teddy och fleece används numera.

Med förvåning upptäcker jag att det är supermännen, hjälterna som använder ull. Brandmännen har numera en ylleoverall närmast kroppen , likaså rallyförare. Ullen är ett av de brandsäkraste materialen. Den är inte eldfängd i sig själv, och om den ändå brinner bildar den en skorpa  som i sig utgör ett skydd mot eld. Något att tänka på föräldrar till grillande barn.

Nästa grupp av ullanvändande supermän är jägare, fjällräddare. Fjälljägarna i Kiruna förfrös händer och fötter  när de gick över till fiberpäls i syntet. Nu leaser de Lovikavantar, som lämnas in på sommararna för stoppning och ruggning.

Ullen har en unik egenskap, som är viktigt vid användning utomhus. Den värmer även när den är våt.

En intressant trend som uppstått är friskolorna som satsar på utomhuspedagogik, där man rekommendera föräldrar till barnen att utrusta barnen med ulloveraller  som underkläder.

Och alla vi som har rest till varmare länder hur glada har inte vi varit över den  tunna ylleponcho  inför kyliga kvällar.

Ull sticks! Stickigt och svårt att sköta?  Oj, då har viktigt kunskap gått förlorad.  men det visste de isländska kvinnorna som nappade täckhåren ur bottenullen . Bottenullen blir till underkläder. Numera har vi i Sverige avlad fram finullsfår.

Viktig kunskap har gått förlorad.  Ont om tid.  Mycket av vår tid går åt till tvättning och strykning.  Idag tvättar vi minst 3 gånger så mycket jämfört  med  på 30-talet. Många tror att ullplagg skall tvättas lika mycket som plagg av bomull och konstfiber.  Många höjer på ögonbrynen då man påstår att ullen är den mest tidsbesparande och lättsköta materialet. Men sanningen är att ullplagg hänger man bara ut för vädring gärna i fuktig luft. Bara någon gång under året behöver plagget  tvättas.

Eftersom  vi har övergått till konstfiber kräver  vi oxå högre inomhustemperatur, vilket är negativ för vår egen hälsa  och vår och  landets ekonomi.

Hur klara man en lägre inomhustemperatur? Ylletröja, ylle-/tovade sockor,  pläder av ull, de nu så populära fårpälsar i soffan  eller som sittunderlag. Mysigt!

Ruttnande ullhögar ute i naturen är ingen tillfällighet. Fårbonden är tvungen att dumpa sin ull ute i hagen eftersom ingen vill ha den.

Utbildning och information är viktigast av allt om denna unika inhemska fiber


.

och åter ull

Tänk att ett enda djur kan ge så mycket! Ett varmt och vackert pälsskinn, ull till garn, kött till finsmakare, mjölk till exklusiva ostar - och på köpet en rejäl insats i miljövården med slyfria marker som bonus. Fastän fåret är ett av våra äldsta och mångsidigaste husdjur har vi svårt att ta vara på allt vi skulle kunna få ut av det.
Skinnen t ex. För färgningen är betalningen dåligt, frakterna dyra och de berederier som kan ta hand om skinn - är få.

Skinn är ett fantastisk spännande material. Varje skinn är unik, varje skinn ska passa för sitt ändamål så måste varje skinn skäras till och syss efter sina speciella förutsättningar. skinn från magen som kan töja sig på bredden är tunnare och faller lättare i veck, som t ex ett skört. Medans nacken och baken ger ett kraftigare skinn som kan ge stöd åt mjukare detaljer.

Har  sytt  för hand  min egen fårskinnsmössa av skinn från magen som ju är tunnare och töjbar  med tvinnad och vaxad lintråd med fällsömn, stråksöm, bältsöm,  eller just den söm som är den rätta till varje särskild detalj.  Jag är överlyckligt över min egen-sydda fårmössa  och väntar nu på nästa paket med päls så jag kan ta uti med får-vantar.

    

ULLoch ull!

En garnkorg rymmer alla möjligheter . En enda tråd , två stickor.

Ullgarn är för alla sinnen. Det är vackert det doftar, är härligt att ta i det dämpar ljud.

Mammas bästa vännina hade en spinnrock.  Jag fick stå bredvid  och titta på, dock endast kardning fick jag hjälpa till med.  Bästa Vänninan hade  pekingeser , som oxå jag fick kamma och kamma och vartefter jag kammade pekingeserna  och fick ihop tillräckligt så spann hon hundhår, tvinnade, tvättade och jag fick sticka av varje liten härva en bit på en med tiden gigantisk halsduk. Klasskompisarna betraktade den beigea halsduken  med stor beundran.

Inte är det något nytt påfund . Förr då man idkade självhushåll, omsattes all material man kom över . Hundhår, som är både vattenavstöttande och värmande blev till vantar, sockor filtar och annat, både stickat och vävt.

Järnbrunte!

hallo!

Jag heter Järnbrunte mesta tiden av mitt liv har jag stått i ett hörn i  gillestugan

sällan någon använde mig ..........

men så........ slängdes jag ut på backen vid trädgårdskjulet - och se där - numera sitter hon där var och varannan dag och trampar

 - t o m då hon dricker sitt kaffe

                                                      bra va!

day-time-light-saving ?

Idag blev det redan mörkt vid 4-tiden.

Och mörkare blir det!.

Hörni, hur länge till ska vi hålla på med de här dumheterna - att ställa om klockan 2 gånger per år.

När ska någon äntligen förklara varför vi gör det. ----Nej, försök inte med "day-time  light saving" med mig.

Det blir inte fler ljusare  timmar för att man mixtrar med klockan.

skogs-GULD

Det doftar skog i mitt kök

fuktig mossa

med stråk av tall!

bara vara dagar........

Regnet smattra emot köksfönstret .............så , gjorde en deg med hackade aprikoser och russin. Som blev lyckad, till glädje för "gubs"

Som kom med en blomma

 Cyklamen med krusade blommor , tack.

Medans brödet svalnade  - en sväng med franzzi in i skogen - kanke blir det trattisar till soppan -

jojomen!

Blir svampsoppa!

Så gick en regnig torsdag!