Att bo vid en insjö året om påverkar tvivelsutan karaktären. Tankar och intressen stimuleras av naturens spel som tonar så olika vid skilda årstider. Öppet vatten och islägning skapar egna världar som i ytterlighetsfall kan kännas som en förflyttning från Medelhavet till fjäll.
Sedan 20år tillbaka på denna plats , har gett stoff åt små texter och foto i min blogg, där jag försökt ge en atmosfär av årstidernas lopp.
Bloggaren är svag för Karlfeldts ord.
Den tristaste tiden jag kan tänka mig är allhelgonahelgen. Att då ta fram "Vinterorgeln" och bli påminnt om att så småningom kommer Maria, skär av solen på skarens glans, det är inte bara en tröst, det har blivit en nödvändighet för att hämta kraft och stå ut med vår påfrestande vinter, svårare ju äldre man blir.
Omväxling förnöjer, vilket både Euripides och Caesar haver förtalt.
Kulingarna har stått i kö och knuffat på att få dominera. Gråa skyar har trasats sönder och då och då lämnat fria gläntor av blå himmel för höstsolen att leka på. Hoprullade som tillknycklade smutsiga fönstervaddar stannade några molnremsor på kvällshimlen . Det låter som en beskrivning på hård kuling i en vindtabell, och är det oxå.
Men Karlfeldt vinterorgelstämning var det ändå inte. Novembers första veckorna har fått ärva den blida , ja rent av ljumma oktoberstämning, som vi var bortskämda med . Markens lövprassel . Vår promenadklädsel. Gaveln på huset lyser i månskenet som en vårnatt.
Men - - Så kommer vi in i nästa strof av vinterorgeln: det växte en vit värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar