söndag 27 september 2015

Stenkyrke--äpplet


Officerarna och soldaterna var jordbrukare i fredstid,  hade följd sin konung till Sachsen.
Äntligen på väg hem,   han hade längtat efter nyheter från gården , oron över gården och växtligheten. Han förstod att kvinnan hade det svårt att livnära barn och kreatur på gården.

Nu var de på väg hem.  Återresan blev dock fördröjd. Ingen vågade längre segla över Östersjön utan eskort; hotet från kringströvande danskar krigsskepp bedömdes som alltför stort.  Emma af Heiligenhafen  passade på att sätta segel mot norr i konvoj. Gång på gång satte flottan segel och letade sig ut till havs , gång på gång tvingade isvindarna den tillbaka.  Detta var sjöresandets förbannelse. Allt hängde på vädret.  November 1638 var ovanligt stormig och flera gånger hade ovädret tvingat skeppen att stryka segel , ankare gått förlorad och skepp hade skadats. Till slut efter inte mindre än 17 misslyckande försök att lägga ut kom i gryningen  den efterlängtade medvinden.  När de gått förbi Ölands norra udde träffades de framemot natten av en storm från sydost.
Tjutande ilningar av blåst drog ned dem och mitt i vindkasten sprang det lilla fartyg läck. Störtsjöar grep skutan och slungade den fram och tillbaka i vågdalen. Pumpen gick hela tiden.  Styrmannen fick surras vid rodret för att inte spolas över bord.  Och stormen förde dem mot det danska Gotland.

Vid gryningen vadade de äntligen iland, benen kändes som lerstoder genomblöta av väta och köld.  Men en snabb marsch  så blev det rast vid ett större vildsnår i skydd för dimman.  Då han ej  ätit på 4 dagar kände han hungern; kom ihåg att han hade stoppad ner äpplen i Ränzeln vid gården i Mecklenburg innan de steg på båten. Han bet lystet i det tjocka  vaxklätt och lite feta skalet av äpplet. Äpplen som skulle med hem till familjen var syrligtsöta  med ett krispigt gulvit fruktkött. Så spottade han  de korta svarta kärnorna in i snåret och började gå mot gården. Hörde klockorna ringa från Stenkyrke kyrka.  Äntligen var han hemma.





söndag 13 september 2015

Tekannan



Efter många års användning i någons hushåll, lämpar sig den här tekannan mera som blomvas - än för te

Det är en viktoriansk tekanna och dåtidens typisk engelsk.

måndag 7 september 2015

och BORKUM RIFF


Linssalladen och det rökta fläsket dröjer sig kvar i hans tankar då han viker in i Birger-Jarls-passagen. Han är lagom däst efter maten och får för sig att titta vad skyltfönstren har att erbjuda, en lustfylld tur som för honom vidare mot Sergel-gallerian. I Sergelpassagen finns det en utsökt tobakshandel . En av de sista i den här stan.  Svarta cigarrer med gördel i guldskrift  från Kuba,   H. Uppmann, Sanzos Panza,  tillverkad för hand, en diameter på 16,4mm.       Han känner hela smakregister.       Från Holland cigarren  Borkum Riff, tobaken lagrad i gamla rom-ekfat. Utsökta.  Han  kommer på sig med att längta till Helgoland.    Borkum Riff, smakar på ordet. Skummande vågor, blågrå hav.  Och där, där ligger Stanwellpipan, silkesbrun, tillverkad i bokträ.     Lite mera till vänster  Briar-pipan, eller som den heter på franska Bruyére som tillverkas av den hårda ljungroten, ljungen som växer runt medelhavet    --    Njutningens ögonblick!     ----


Han vänder mot Sergelarkadens-café, beställer en Cappussino. Flickorna vid kassan  pratar förtroligheter med varandra.  Själv kastar han sig över sin kvällstidning.  Han kan ta´t lugnt . Tåget hem går om 2 timmar.