fredag 21 november 2014
våran inneboende?!
Så har han då hunnit bli 9 år, våran inneboende . Hundfarbro, kanske!
Jag måste erkänna att det inte var alldeles lätt att anpassa sig till ett liv som hundägare igen efter några år utan hund. Men nu känns det alldeles självklart att han finns här och kräver sin plats i familjen.
En av de saker jag var alldeles oförberedd på var, att vi skulle ha olika åsikter i familjen om vovens uppfostran( i våran familj).
Vi har tidigare inte tillåtit några hundar att vistas i våra sänger eller möbler. Så Franzzi fick följdaktigen en mjuk och skön säng på golvet nedför vår säng. På morgonen kom han då gärna och ville gosa lite grand och han var så rar och mjuk och oemotståndligt att han förstås fick komma upp till sin Husse. Det var ju bara för en liten stund och inte tänkt att bli någon vana. Väl uppe i sängen somnade båda två genast om och sov då riktig gott någon timme.
Då matte allt oftare hittade både grus och hundhår i sängen blev det slut med mys/pys morgonkelstunderna i sängen. Så nu ligger både Husse och Franzzi på varsitt håll och suktar.
Vi har oxå funderat på huruvida Franzziman är intelligent eller inte. Att lära honom en del trick är inget problem. (dock har han med sig en del egenarter hemifrån , som t ex att sno då vi minst ana något, som t ex överbliven kaffebröd, div korv/köttrester på matbordet, når han som en liten vessla ) Franzzi är beredd att göra vad som helst för en köttbulle och han kan redan en hel del enklare saker som sitt, ligg och stanna kvar, oxå en rätt avancerade sak, som att peka på rätt hand med lilla tassen. Men det lilla ordet kom tycks helt obegripligt.
Istället för att komma sätter/lägger Franzzi sig ner och bara glor. Det spelar ingen roll hur roligt( eller löjligt) jag gör mig. Så jag får ge med mig.
Nu har jag börjat en omprogrammering. Ordet kom får i fortsättningen bara användas i positiva sammanhang och ska varje gång åtföljas av hundgodis och en väldans massa beröm alla de gånger han verkligen kommer .
Hjälper inte det får vi använda oss av en hundkonsult, som kan hjälpa oss ladda ett negativt ord med positiv mening.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att ha en liten hund kräver sin man minsann och ett oändligt tålamod. Brorsans hundvalp är här varje dag och han är duktig men busig också ibland så vi uppfostrar och uppfostrar allt vi kan
SvaraRaderaMen tänk Anita, så många härliga skratt om dagen!
SvaraRadera