Handarbetet förekom flitigt i våran familj. Mamma hade syjunta någon gång i månaden. Mormor var duktigt på symakin Singer , för att inte tal om moster Polle henne vill jag absolut inte glömma, hennes fantasifulla broderier som satt på väggarna hos släkten. Och korsordsbroderiet " Borta bra men hemma bäst" smyckar fortfarande Gäststugan.
Själv lärde jag mig något ändlös virkning på en syrulle, men hade glömt då barnbarnet frågade hur det gick till. Gjorde mitt bästa att bli vän med torkade växter. Morsdagspresenten av lampskärm av torkade växter (och vieselien).
Få saker ger mig en sådan respekt som handarbete. Handarbetet som kvinnorna plockar fram på busen, till kaffet, framför Tvn. En bok javisst, men handarbete! Koncentrationen? Den som får arbetet att se så enkelt ut.
Som barn kunde jag lediga dagar sitta lyckligt och bekymmerlös och stirra på mormor vid symaskinen.
Lärde jag mig något om glädje, färdighet och koncentration?
All slags handarbete äger en särskild sorts värdighet.
Just nu är jag sysselsatt med att väva ett band åt barnbarnets gitarr. Ibland träffar jag min bandlärarinna (textillärarinna)och vi diskuterar ev. svårigheter eller ett mönster. Och jag fylls av samma lustkänslor och samma slags respektfullhet som när jag svärmade kring mormors Singer.
Hoppas att intresset för
handmade design fortsätter och ta plats. Handarbetets återkomst tog tid. Vi hann nästan glömma bort att hantverk exixterar. Dagligen hör jag talas om trädgårdshandverk av olika material som t ex pilflätning, smide, keramik, en liten del av vårt överindustrialiserade liv kanske åter blir småskaligt. .