Tillåt mig att jag fortsätter i dina fotspår Signe,
du vet, precis där den långa rabatten slutade gick stigen upp mot utedasset på gårdens högsta punkt.
Dasset ddär i ett gräddfärgad skumbad bland alla frodiga hundlokan. (du vet att i England kallas den Queen Anne´s laces, denna drottning måste ha haft utsökta spetsar) , den hade lagt beslag på varje kvadratcentimeter mark, fanns där en rank växt med breda pilformade blad. Lungrot Chenopodium bonus-henricus , hur hade den hamnat just där? Bara du Signe vet!
!
Jag gillade utedasset eller petretet som ni oxå sa av flera skäl . Det var luftigt, och på något sätt vilsamt. Man kände sig aldrig ensam för oftast satt någon i rummet bredvid och underhöll med sina naturljud. Det kändes oxå på något sätt tryggt även då det var mörkt, trots att det ej fanns något lyse. Ibland följde du Signe eller din syster Märta med som skrämtvakt. På dassets innevägen fanns oxå plats för poesi och deviser, t ex: Om du något hjärta ha, lämna lite papper kvar!. Jaa,det kändes nästan som ett bibliotek fast mera med tidningar och reklam. Utöver vanliga tidningar så fanns det lite pikantare tidningar som Piff, Raff och Pin-upp. Veckotidningen Tidsfördrif var särklassigt bäst som renspapper.
En lund av krikon växte fram tätt intill dassets västra gräns mot slänten, och fullt med rotskott av krikonen,( Krikon är världens godaste plommon - små, blådaggiga, lite av bittermandel i eftersmak) risken fanns att man snubblade till ibland då det var brått, lunden var så tät så den hindrade utsikten mot älven, men åt andra hållet en tvågraders bred utsiktspringa mot en blåtonad horisont, changdobelt!
/En stor kram från din egen Krikonlund