mellandagarna.......

Det var en av de hala dagarna då den sedvanliga bestörtningen över att någonting vit från himlen övermannade gatukontoret, då sanden  befann sig någon annanstans och tidningarna förtjust fick bruk för ordet kaos, som alltid ligger till reds i väntan på den första snön.

Människor på språng efter årets rea höll sig i väggarna och i varann och ibland så hjälpte inte ens det

.

En dam gick över ända på torget, och två välnärda vargpälsade pojkar i 40-årskrisen pekade  och storknade av skratt. Men Nemesis hade lyckligtvis inte gått i vinteride.   I samma nu lättade den enes fötter från marken, båda på en gång.   De virvlade ett slag i luften i en  grand jeté  en avant som Nurejev aldrig hade behövt skämmas för, men tyngdlagen hade inte sagt sitt sista ord.   Dunder och brak och varg och mansgris låg båda i putten. Att inte affärsvännen och hans vargar drogs med i fallet var en blunder av ödet, men det (ödet) kanske bara vilar på hanen.


Det var långt ifrån oangenämnt att se den fallnes uppsyn, förvånat blinkande.

Klockan två på eftermiddagen, en genomskinlig, himmelsklar och kallt dag, står jag plötsligt - efter att slitit mig loss ur julklappsbytarnas  - amorfa massa -  häpen och förtrollad vid den stranden där jag aldrig förtrollats för.

Man kanske inte skall sörja över att världen ständigt skiftar  utan att man märker då det sker. Plötsligt har det skett, och man har redan glömt hur det var innan.