pelle1

 

Ställningskrig har man hört talas om men hemma är det stirringskrig. Pelle1 och Pelle2 stirra ihjäl varandra eller stirra in en ny rangordning.

Det har kommit en ny katt i hemmet och kissen Pelle1, som anser sig vara den den rättmätiga ägaren, sitter som saltstod och stirra på den nye. Mer händer inte. Och det börja bli tjatigt. Inte så att vi trodde att Pelle1 skulle lägga tassarna om axeln  på främlingen och visa honom runt i huset. Nej vi hoppades på ett rejält slagsmål och sen var allt  klart. Nu ser det ut att dra ut på tiden.

Pelle1 har funnits länge hos mej. Vi är vana vid varandra sedan många många  år. Han har mycket att bestyra. Han är en sträng upptagen katt, som gör sina dagliga inspektionsrundor i skogen utanför och trädgård och uthus, håller sork och möss i schack. Kommer in och lägger sitt  ännu levande byte "helst" i vardagsrummet  och vill då leka lite med offret .Oj så  grym han är då.!  Men så är katternas natur. Till och från måste vi till veterinärstationen, eftersom han har fått lite småkrämpor och där känner de mycket väl till Pelle1 och hans matte.

Så en dag ringde de från veterinärstationen och undrade! Riktig bondkatt som skulle avlivas! Stor, snäll snäll.  Endast 2år mycket tillgiven. Familjen skulle gå skilda vägar!

Enda felet en stor ofarlig böld och okastrerad.

- Visst behöver du en ny Pelle och han är ju såååååå trevligt., försäkrade assistenten i telefon.

Ja, så blev det! Dessutom skulle han kastreras, böldoperation, öronmärkning, avmaskning och vaccinering ingick.

Och nu är han här Pelle2. Inga problem med bilåkning. Gick snällt in i transportburen. Vi hann inte få av oss skorna inomhus så låg han på rygg och kråmade sig, spinner, strycker sig mot benen. Vill bli kliad i sin silkeslena päls. Oh,  så han är sällskapssjuk., så svältfödd på kontakt.   Nåja, sedan han då tyckte det räckte,  gick då hemtamt uppför trappan till övervåningen....... och var totalt försvunnen.

Pelle1 hann inte uppfatta att det kommit en ny katt in i huset.  Troligvis var han innanför ventilhålet i husgrunden. Men hans älsklingsplats, en grå fårsskinnsbäddad plats på fönsterbrädan insprängd bland orchidéerna i söderfönster,  där fågelborden sitter så han kan spana in  sina äventyr, och kan inte hjälpa att han då och då tuggar luft vid åsynen av fåglarna, såvida han inte är ute för att trampa in reviret och hävda dess gränser  med sin mjuka fotstämplar. De ÄR han ligger nästan hela dagen , hans plats sedan många år.

I flera timmar letade jag , var var den nye.  Kände paniken växa. Hade nya Pelle2 hunnit spritsa sig ut genom kattluckan. 

Mitt i natten vaknade jag av att nya Pelle2 vällustigt satte klorna i mig och spinnande intog min arm som om han alltid haft den platsen vältrar sig lustbetonad mot mej och spinner så han spinner.

Nätterna är toppen,  han har sannerligen hittat sin plats! Dagtid så stirras det. Snart slänger jag en råtta in i ringen mellan de två för att få något att hända.

Under det tysta stirrandet är det tur att Pelle2 inte har sagt något. Jag hade nämligen hört honom jama hos veterinären och det var minst sagt en överraskning.

Pelle2 Stor och kraftig, med jättetassar och en lång svans, svansen med den där karaktäristiska knicken som säger "en gång hann jag inte få med mig den   hela genom dörren". Hans röst är direkt pinsam! Han har ett litet, litet ynkligt kraxjamande som bättre skulle passa en blyg liten kissemisse.  Man tror inte sina öron. Troligen har han vrålat sönder sina  stämband under marskonserter. Ynklig är ordet.

Av någon anledning gjorde han sitt först MJAU igår, Pelle1 backade förskräckt undan och såg sig oroligt omkring, gick då indignerad sin väg till SIN plats.

Jag märker en ny förändring i hemmet efter detta klimax. Stirrar gör de fortfarande men Pelle2 har något lätt generat i blicken och Pelle1 ser vänligare ut. Jag avvaktar och kommer att meddela vid senare tillfälle vem som kommer att bli herre  här i huset.

margareta








 .