Vaknar mitt i natten med ett hiskeligt värkande knä. Får med möda det blytunga benet ur sängen, trevar med det friska benet efter stöttepelarna från vårdcentralen och reser mig.
Det gör ont. Förfärligt ont. Men efter en accelerationssträcka på 3, 4 steg kommer jag upp på marschfart vilket, bokstavligen talat, är ungefär lika med snigelfart. 5 min. senare når jag mitt mål: medicinlådan i köket.
Gräver bland pilleraskar, -burkar och tuber med salvor och hittar till slut den nyinköpta ännu oöpnade asken med värktabletter. River upp asken, slänger det där förargliga pappret som alltid är i vägen i soporna. Sköljer ner den ordinerade maxdosen två tabletter med ett halv glas ljummen saft, som under natten stått i en tillbringare på diskbänken.
Sätter mig på närmaste kökstol, lugnar ner mig och försöker slappna av i väntan på att tabletterna ska verka och benet sluta värka. Ögnar lite förstrött på ett korsord som ligger på köksbordet sedan kvällen.
Då, men först då, slås jag av tanken : jag läste aldrig bipacksedeln.!
Handen på hjärtat; läser ni alltid bipacksedeln innan ni tar er medicin? Följer ni oxå uppmaningen att spara den, eftersom den kan behövas ? Jag har då aldrig gjort det. För inte är väl doktorerna så okunniga eller slarviga att de förskriver mediciner som inte bör intas?
Och farmaceuten, som häromdagen rekommenderade "om du tar 1 med en gång , så hinner du ta 2 idag! räknade hon verkligen med att jag då skulle sätta mig i lugn och och ro först läsa igenom texten på pappersremsan, som blev en halvmeter lång då jag i efterhand vecklade ut den.
Jag får en känsla av att läkemedelsfabrikanterna, eller om det är någon statlig myndighet, som uppmana oss att alltid läsa bipacksedeln först försöker lägga över sitt ansvar på patienterna om det visade sig att vi drabbas av oönskade svåra biverkningar.
<
Jag litar på att den sjukgymnast och de tre olika läkare som ägnat lite av sin dyrbara tid till att ögna på mitt onda knä vet vad de gör. För jag blir varken kunnigare eller klockare , hur många bipacksedlar jag än läser.
Jag måste erkänna att jag inte heller läser den där småstilta jättelånga pappersremsan som finns i alla medicinburksaskar men det är klart att man skulle det. Jag läser inte bruksanvisningar över huvud taget utan försöker först och sedan läser jag och då kan det vara för sent. Ja ja det är väl mänskligt skulle jag tro. Krya på dig föresten. Det är besvärligt med onda knän för dom använder man ju hela tiden
SvaraRaderaJag litar blint på läkaren i ett sådant fall. Men spar bipacksedeln kan man väl göra ändå. Kan ju behövas. Hoppas tabletterna tog på värken.
SvaraRaderaklart jag litar på doktorn - men hur många läser bipacksedeln - och mig ger den en obehaglig känsla -
SvaraRaderaAtt ha ont i knän är inte roligt! Jag läser inte bipacksedeln, vill inte veta om alla hemska biverkningar som medicinen kan ge. Har man riktigt ont så tar jag medicinen som läkaren skrivit ut. Jag litar på min läkare. Hoppas medicinen hjälpte.kram
SvaraRaderaTack för att du plockade fram det här inlägget. Nej så är det ju ... man läser inte bipacksedlarna och det hade jag väl inge behövt heller om jag hade följt min läkares råd att ta en (1) tablett till natten. Han sa inget om att jag skulle dela den och just dessa kan ju inte delas eftersom deras innehåll långsamt ska lösas upp i kroppen (12 timmar). En s k depot-tablett. Som tur var var det en låg startdos så det gick ju bra men idag känner jag mig mer än tung i huvudet konstigt nog. Men det beror nog mest på sömnlösheten. Kram!
SvaraRadera