Vinglasen fylls på, samtalen sorlar. 5 vänner. Kvinnor i olika skeden i livet. Några har ändrat status till pensionärer, för andra surrar hjulet med lön den 25:e.
Flams och skratt. Anekdoter och skvaller om vad som hänt sen vi såg sist. Så blir det plötsligt tyst.
Utan ord, utan nödvändig förklaring tystnar samtalen. Tankar centreras mot en enda överväldigande känsla.
Hon kommer aldrig mer att sitta vid vårat bord. Vi får aldrig mera kramas och säga "vad kul att ses". På bordet vid gaveln står ett foto.
Vi höjer glasen och skålar.
Skålar för livet.
Vår vän..
Hon som fattas oss!
Så fint att träffa sina vänner och att ni tänker på henne som fattas er. Så länge man tänker på någon är den inte riktigt borta.
SvaraRaderatänk så härliga minnen vi har av tiden med henne, ja så är livets gång -
SvaraRadera