torsdag 21 augusti 2014

livets trappa

HON SITTER KRUMRYGGAD MITTEMOT MIG!

Hemma hos henne! Hon sitter vid matbordet, gaffeln har hon prydligt lagd bredvid tallriken och med sina rymatiskt krokiga fingrar greppar hon skeden. Hon äter under tystnad, fyller skeden till bredden med dallrig fisk och rejält med vit tjock sås.  När jag retsamt frågar om hon inte vill ha potatis eller kanske några gröna små ärter låtsas hon inte höra. simpel kokt potatis har hon inte ätit sedan maken dog för 5 år sedan. Hon har egentligen aldrig tyckt om  potatis men fått tugga och svälja i protest.
Född 1923, uppväxt vid havet, vuxenliv som fiskarhustru. Kokt potatis till alla måltider, vardag som helgdag.
Idag äter vi kokt torsk, vit sås med stänk av svart kryddpeppar./margareta


2 kommentarer:

  1. Låter väl gott ändå även utan potatis.

    SvaraRadera
  2. Hahaha, påminner om vår gamle vän, nu bortgången. När hans fru nyligen dött för sju år sedan ville han att vi skulle skjutsa honom till en urmakare. Vi gjorde det, lite undrande. När han steg in i butiken sa han högt och tydligt: I 55 år har jag önskat mig ett gökur. Nu är hon borta och nu ska jag baske mig köpa mig ett. Urmakaren fick sig ett gott skratt och vår vän åkte nöjd hem med ett gökur i en kartong.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera