De är alla egensinniga individualister. Inte ett är det andra lik.
Men de lutar alla, som tog de evigt spjärntag mot vinden.
Grenarna är ibland vridna ända därhän att de tycks slå knut på sig själva. Roten är ofta skavd av isgång.
Där har de kanske stått i tvåhundra år. Slutligen så dör de, fortfarande lutande.
Vinden som tidigare skakat grenarna och vårdslöst kammat sitt hår med barrens spretiga kam, river nu bort själva barken.
Så en dag då västerstormen går bärsärkargång, faller några av dem till marken.
Några naturälskare, som t ex går iland från en båt och önskar tända eld att värma sig vid den kalla vinden, slår yxan prövande i den gråvita stammen och säger tyst för sig själv: - här är fin tjärved.
bilden tagen från Google
Å så fint träd. Ibland undrar man ju när man ser dom gamla knotiga grenarna hur gamla dom egentligen är och hur många vårar dom sett komma och gå.
SvaraRaderaDet finns fortfarande vildmark. T o m små skiften med vad man skulle våga kalla urskog. Inte alls så långt där jag bor. Som numera är fridlysta.Grova gammalträd med anor från Vasatiden. så inga skogsmaskiner och timmarbilar kommer åt dem.
SvaraRadera