Kära mamma I

Hittade dig sittandes på den gamla murkna bänken under silvergranen framåtböjd och lite trött. Där sitter du gärna  under dina promenader bland rosorna,  känner behov av vila och vill dröja en stund. Koltrastens sång lyssnar du naturligvis oxå bättre till när du stilla kan sätta dig ner eftersom du har fått svårt med dina rörelser, dina utslitna knä och höfter.
Bänken är placerad så att silvergranen skuggar den redan vid lunchtid. Strax framför har du en underbar rosbuske. De skuggande grenar böjer sina grenar och bildar ett doftande valv  över ditt trötta huvudet när den blommar i juni med sina aprikosgula blommor.

Den murkna bänken jag skulle prata med dig om mamma,  kom till förlänge sedan. Du hade fått några begagnade brädor, som du tog hem på cykel och spikade själv ihop din sittplats.  Så hamnade bänken under silvergranen.

Tar jag inte fel, hittar jag dig oftast just där på bänken om morgonen, när fåglarna sjunger som bäst utan att störas av motortrafiken , då gräset och blommorna är som vackrast. Nu har du fått tusentals av myror nedför bänken men de kommer knappast att störa dig.