TYSTNAD

Vilken tur att de apparater som nu överallt stör våran allmänna tystnad ännu inte var uppfunna  då jag gick i skolan och gärna läste läxorna på en bänk , under lindarna, utmed vägen hem. Där hade man frid och ro med verb och högläsning. Hur skulle det har gått om några av The Ark hårdföra efterföljare hade satt igång med tjut och slammer från alla hörn.

BC hit och BC dit. Snuddas  den tidens pop, hade stört enormt.

Nu kan man inte ta sig från Coop till ICA utan att få något diggilodiggilej eller världens hela  jämmer  studsande runt torget, och jag, som blir så blockerad i affärer där popen dånar så att jag inte kan köpa en strumpa ens. Hur skulle det då vara möjligt med konjuktiven eller Schillers  Die Räuber - men sånt sitter väl inte skolbarnen och tragglar  med längre.

Vi är ett tiggande folk.  Ibland i hissar som inte går så fort, kan det vara prövande att på nära håll tiga varann i ansiktet, och lite spöklik är det att sitta 6 personer i en tågkupé  mellan Flen och Falköping och inte utbyta så mycket som en hostning.

Annars är det skönt med tystnad och jag ser folk som plockar fram en bok på tunnelbanan eller buss och läser intensivt - kanske deras enda tillfälle till det. (Inte ofta finns det tid till läsning då barnen ska hämtas, eller omgås hemma efter jobbet) Men, de som nödvändigtvis vill ha oväsen till läsandet kan ju ha hörlurar.

Den svenska tystnaden är kanske en generationssjuka? Mina barn och barnbarn tycks inte uthärda en enda tyst minut. De har alla tänkbara apparater i gång för att skrämma tystnaden på flykt dygnet om.

Men, men - "vis är blott den som kan tystnaden förstå", säger Geijer. Ändå var det inte musik i bussarna och affärerna  på den tiden.