Pelle2 bevakar mig, låter mig aldrig var ensam och visar en sjuklig äganderätt till min person. Han struntar i att var ute, till och med om natten.
Det finns ju anledning var för jag valt katt som sällskapsdjur en gång. Katter är så härlig självständiga. Jag vill mysa med katten då och då, inte ständigt och jämt. Men nu så har jag en katt som aldrig låter mej var för mig själv.
Pelle2 väntar utanför dörren när jag kommer bärandes med matkassar, krypandes mellan mina ben och risken finns att han blir trampad då jag försöker ta mej in i huset. Hela tiden talar han om hur mycket han har saknad mej. Att ta en kopp kaffe efter hemkomsten, anser han är VÅRAN på "tuman hand" stund. Sedan går dagen och då är vi sammanflätde till sängdags. Lyckas jag med att få honom ur huset under dagen är det genom en gemensam promenad. Vid stallet brukar jag kasta en pinne och ropa "råtta", ibland lyckas det en stund. Men när jag kommer hem då sitter han redan vid dörren.
Då jag lagar mat eller diskar så sitter han självklart mellan mina fötter ibland får han både sås och diskvatten över sig, utan att ahn bryr sig. Att arbeta vid datorn ska vi inte tala om! Stora mysstunden, han ligger helt i läge med utsikt genom fönstret, där svansen går som en propeller eftersom vinterfåglarna har sitt matställe utanför, dock gärna en del av min arm vill han känna.
Vågar han var ute en stund på natten så kommer han som ett jehu och kontrollera att jag finns i VÅRAN gemensamma säng vi ligger så nära så jag kan höra vad han har ätit.
Klart jag har pratat med veterinären om honom och hans stora kontaktbehov; Som säger att han är en ovanligt tillgiven och ömhetstörstande katt. Som har haft en sådan tur som fick ett hem som har tid för honom. Ha ha ja.
Pelle1 ja! Som ligger bland orchidéerna och tittar på vinterfåglar och tuggar luft vid åsynen av fåglarna ,men fortfarande inte bevärdigar han Pelle2 med den minsta lilla blicken.
Vågar inte tänka på vad som händer då Pelle2 en dag intar orchidé-platsen!
Visst är det mysigt med en sådan tillgivenhet, men det kan bli för mycket av det goda också. Pelle2 verkar vara svältfödd på omsorg så du får nog bara gilla läget. När han förstått att han ska bo kvar hos er så lugnar han säkert ner sig lite. Tasse var likadan i början, jag kallade honom FBI :) Han hade bott på katthem ett par år så han ville verkligen försäkra sig om att jag var HANS. De är för rara de små liven!
SvaraRaderaKram, Lisa
Har förstått att han är svältfödd på kontakt eller rädd att bli lämnad igen. Nu har jag fått reda på att han har bytt ägare/hem 3 gånger. men jag ser tiden som läker.
SvaraRaderaTyvärr har jag noterad en förändring mot mej hos Pelle1 - han känner sig kränkt.
Du får nog räkna med en tid av omställning vad gäller båda katterna. Troligen får han beov av lite mera egentid när han känner sig trygg i sitt nya hem. Fast nog kan det blir problem när man försöker skriva vid datorn det förstår jag, liksom att försöka läsa dagstidningen.
SvaraRaderaDet är därför jag har hundar. Dom kan man säga åt att gå och lägga sig i korgen.
Vårat hem är hans 4:dje. Jag tror oxå på tiden, men bara jag inte snubblar då han är mellan mina fötter!
SvaraRaderaPelle1 känner sig kränkt, svarar inte riktig då tag vill gosa med honom, tycker att han är en aningens avvisande
en grubblande margareta