08.45 tisdag 6/1

Sjön ligger blank som ett

nybonad golv!

konstigt!

Konstigt? -

skulle handla diskmedel och råggryn - men -

kom hem med en Azelea på stam -

kan var solens fel?

eller............

vardag

Sådär ja

Julen redan(nästan)   bortstädad(blåst)

Än slant han hit......   och än slant han dit ............

och så är det redan vardag!

Skönt!

inte sandat!

Eftersom det är ......halt ute -
och inte blivit sandat -  så


blir det NYÅRSKONSERT från härliga Wien(nej inte Wein und auch nicht  weinen inte alls)

mellandagarna.......

Det var en av de hala dagarna då den sedvanliga bestörtningen över att någonting vit från himlen övermannade gatukontoret, då sanden  befann sig någon annanstans och tidningarna förtjust fick bruk för ordet kaos, som alltid ligger till reds i väntan på den första snön.

Människor på språng efter årets rea höll sig i väggarna och i varann och ibland så hjälpte inte ens det

.

En dam gick över ända på torget, och två välnärda vargpälsade pojkar i 40-årskrisen pekade  och storknade av skratt. Men Nemesis hade lyckligtvis inte gått i vinteride.   I samma nu lättade den enes fötter från marken, båda på en gång.   De virvlade ett slag i luften i en  grand jeté  en avant som Nurejev aldrig hade behövt skämmas för, men tyngdlagen hade inte sagt sitt sista ord.   Dunder och brak och varg och mansgris låg båda i putten. Att inte affärsvännen och hans vargar drogs med i fallet var en blunder av ödet, men det (ödet) kanske bara vilar på hanen.


Det var långt ifrån oangenämnt att se den fallnes uppsyn, förvånat blinkande.

Klockan två på eftermiddagen, en genomskinlig, himmelsklar och kallt dag, står jag plötsligt - efter att slitit mig loss ur julklappsbytarnas  - amorfa massa -  häpen och förtrollad vid den stranden där jag aldrig förtrollats för.

Man kanske inte skall sörja över att världen ständigt skiftar  utan att man märker då det sker. Plötsligt har det skett, och man har redan glömt hur det var innan.

  

OMUTLIGA BORE

Den där omutliga Bore satte veckorna före jul sitt vinterfilter framför vår vy av världen. Björkar , alar, klipphällar allt var färglös, grått, vitt, svart och dimma.
Slask , det är trist det,  oxå i gummistövlar.
Solen har oxå haft det jobbigt. Dimmolnsilad och den rosa solskivan har mest anats.

Och så plötsligt gled vi in i andra strofen av Karlfeldts vinterorgeln: det växte en vit värld.

Lätt snö på frusen mark är en skön känsla så här års. Det är ljus det är vackert och det är lättgånget.

Och mycket riktigt.!

Den tunna isen ligger vit nu, med långa stråk av grå stöpfläckar, uppressat vatten som fräter på underlaget.  Stränderna blev tysta och sjöfågeln sträckte ostvart.  Men Domherren, julens  traditionella  fågel och  alla julkorts älsklingspippi blev synlig under rönnen vid fågelbordet.

Dock - mörkret lägger sig fort, skymningens stund knuffas någon minut  framåt  för varje dygn.

 Det vänder!   /margareta

Lagom - ett sånt fegt litet ord

Ja så är hon mitt i julstöket.  Hon är duktig att organisera och är uppe med  - ja, verkligen inte med solen, så länge får inte en ambitiös husmor ligga och dra sig - men med sopgubbarna och tidningsbudet, ja sen så går hon för full maskin.

Först överblickar hon slagfältet, små stumpar av röda sidenband och Röda Korsets paketetiketter under bordet,  men de får ligga kvar . Finputsning blir dan före dan.  Så letar hon efter hushållssaxen den har lämnats i badrummet av honom, han som är en baddare på rim.   Med saxen tar hon hand om alla vissna  hyacinter, och lökarna, som ska planteras på våren  spar hon i papperspåse.  Intet får förfaras. Sen kommer hon att tänka på en julkrans på dörren , hon behöver då  ett häftstift, hon söker på alla tänkbara ställen och hittar i skålen på byrån i sovrummet.

Man får ju inte ha bråttom när man julstökar.  Hon bankar upp kransen på dörren, så mitt i alltihopa gör hon en fruktkaka.  Den tar tid, och den drar ner en massa disk.  Varför köper hon inte en färdig?  Hon har krav på kvalite, ivarjefall till julen.  Hon är duktig hon.

Mycket gick på tok. Hon blev både skuren, hackad och skållad och skinnflådd och bränt - men allt hann hon med.

Visst , säger hon visst är det som vanligt ett ohämmat överdåd. Man borde vara mera lagom. Lagom , vilket fegt litet ord!  Denna varma, doftande julen!

Jo, sen vaknar hon en morgon av ljudet av att någon  skrapar med en skyffel och sandar.  Skrapar vindrutor på bilen.   Ett äkta och kärt vinterljud.   Det är äntligen en av de morgnar som glimmar. En ljus alldeles stilla värld under en blå himmel.