Den är ganska så smal och konstig grön, hon säger att det är bara bra att den inte är så stor att den tar upp halva rummet . Man skall ju inte behöva gå på snedden förbi granen, rummet är trångt ändå, säger hon till honom som betraktar granklädandet över tidningskanten och ger ovärderliga råd.
Tålmodigt jäktad klär hon granen. Förr, tänker hon, hur var det förr? Man var några stycken om granen, några stycken som kivades om att sätta upp de vackraste glasbollarna - tvååringen som stoppade in en tomte av garn med ståltråd längst in i örat så fick man åka till doktorn dagen före juldagen för att få ut den. Voven som slet ner en luden garnfågel och man fick åka till veterinären som stack ett finger i halsen på honom men fick inte upp någonting. Det var på den tiden det fanns doktorer, hur som helst och när som helst.
Nu står hon bredvid den halvklädda granen och funderar över var voven är, han som gärna rumstera hård med de små julklappspaketen på jakt efter sitt eget lilla paket som är fylld med en prinskorv och som gör honom så vild.
Dock innan hon faller i melankoli, kommer han in, som varit till brevlådan, ögnar igenom sitt fönsterkuvert angående Trafikverkets kungörelse paragraf så och si, därpå stiger på en stol och fixar flaggan - men missar steget då han ska stiga ner från stolen!
Jag tror jag tar ett glas glögg, sa HON!
Nu står hon bredvid den halvklädda granen och funderar över var voven är, han som gärna rumstera hård med de små julklappspaketen på jakt efter sitt eget lilla paket som är fylld med en prinskorv och som gör honom så vild.
Dock innan hon faller i melankoli, kommer han in, som varit till brevlådan, ögnar igenom sitt fönsterkuvert angående Trafikverkets kungörelse paragraf så och si, därpå stiger på en stol och fixar flaggan - men missar steget då han ska stiga ner från stolen!
Jag tror jag tar ett glas glögg, sa HON!
