justering

Efter en "härlig"  justering hos Naparaten

där det lät som om nån satte sig på ett paket knäckebröd

då han drog rent i ryggraden!

2014-11-18

Det regnar - surmjölksgråa moln

men inte bryter jag ihop  för det


det är ju NU man får den berömda rosiga "engelska"  hyn

stenålders gammalmodig.........

Jag ser att allt fler dricker och äter
ur glasburkar - ja dricksglas

Hur har man kommit på detta!
Och hur har man lyckats få det att bli trendigt och  modernt

Jag är nog stenålders och omodern
vill ha mitt kaffe i kopp med fat
och dricka vatten ur dricksglas

november för fatalister eller?

12/11, kl. 07.35

November brukar ju räknas som den värsta av årets månader. Grå, slaskig och mörk. Men den kan oxå visa sin bästa sida  och då blir det något alldeles i särklass ett par timmar eller så. Sedan blir det som vanligt igen.

Skön är november , när den är som bäst, då sjön ligger blank. Granbackarna är tecknade  med blågrå pastellkrita.  Vassen är ett ockragult  bräm mellan vattnet och strandkanten

November är en orättvist förbisedd månad ur estetisk synpunkt. Grått är en storartad färg med oändliga nyanseringsmöjligheter;  Pärlgrått, silvergrått, duvgrått, sidengrått.

Inte sällan bjuder november på  dagar av honungsgult solljus, spegelblank vatten och ett dis som påminner om bleknande sidentapeter.

KARLFELDTs ord - igen

Att bo vid en insjö året om påverkar tvivelsutan karaktären. Tankar och intressen stimuleras av naturens spel som tonar så olika vid skilda årstider.  Öppet vatten och islägning  skapar egna världar som i ytterlighetsfall kan kännas som en förflyttning från Medelhavet till fjäll.

Sedan 20år tillbaka på denna plats , har gett stoff åt små texter och foto i min blogg, där jag försökt ge en atmosfär av årstidernas lopp.

 Bloggaren är svag för Karlfeldts ord.

Den tristaste tiden jag kan tänka mig är allhelgonahelgen. Att då ta fram "Vinterorgeln" och bli påminnt om att så småningom kommer Maria, skär av solen på skarens glans, det är inte bara en tröst, det har blivit en nödvändighet för att hämta kraft och stå ut med vår påfrestande vinter, svårare ju äldre man blir.  

Omväxling förnöjer, vilket både Euripides och Caesar haver förtalt.

Kulingarna har stått i kö och knuffat på  att få dominera. Gråa skyar har trasats sönder och då  och då  lämnat fria gläntor av blå himmel för höstsolen att leka på. Hoprullade som tillknycklade smutsiga fönstervaddar stannade några molnremsor på kvällshimlen . Det låter som en beskrivning på hård kuling i en vindtabell, och är det oxå.

Men Karlfeldt vinterorgelstämning var det ändå inte. Novembers första veckorna har fått ärva  den blida , ja rent av ljumma oktoberstämning, som vi var bortskämda med .   Markens lövprassel . Vår promenadklädsel.  Gaveln på huset lyser i månskenet som en vårnatt.

Men - - Så kommer vi in i nästa strof av vinterorgeln: det växte en vit värld.

blött

Ingen återvändo

frusen vind,

regnlopp

tillsynes oskyldiga handväskor.......

Den subversiva saxen!

Jag skulle på en kurs en vecka på Öland.  Strumpstickningen har jag checkat in med bagaget,  förvarnad om att stickor räknas som livsfarliga vapen.

I säkerhetskontrollen stoppas jag:
-  du har en sax i väskan !

Saxen - jovisst, det är min lilla handarbetssax. Vänta - i mitt lilla syetui från 50-talet finns en liten , liten brodersax, saxen har följd med etui sedan 50-talet.

-  den är det! se hur spetsig den är, och säkerhetsnålar,  oxå något mer vass och spetsigt!  Antingen slänger vi dem eller så får du posta dem hem.

Störtar ut, köper tjock paketkuvert och frimärken, postar hem till maken, som morgonen därpå förvånat mottar mitt syeteui, utan kommentarer eller avsändare.   TILLBAKA TILL KONTROLLEN

-  stopp!  du har en kniv!

Förtvivlat rannsakar jag minne och väskinnehåll  - jo, i portmonnän ligger  minivarianten av en sprättkniv,  som inhandlades en gång förlängesedan i Liege i en handarbetsaffär, ca 5cm lång.   Jag ger upp, utan sprättkniv rusar jag mot gaten.

Hinner med nöd och   näppe  med planet, kommer till min kurs. På kvällen när vi alla kursdeltagare (kvinnor) från hela Norden, som kommit med bilar, båtar och tåg  sitter  under trevlig samvaro i allrummet får jag låna  sax och sprättkniv av någon kvinnlig kurskamrat.   Glömmer fråga isländskorna om de oxå är saxlösa eller om deras säkerhetskontroll är opålitligare än vår.

Handarbete som  meditation? Den broderande kvinnan som sinnebilden för harmoni och ro?  Den stickande kvinnan som hemmets ängel?  GLÖM DET!

forts. nästa inslag/margareta