Fuktig grå dimma!
Blir innedag med "sånt som ligger på hög" skall göras!
T ex: VATTENIRIS, som äntligen ska göras klart!
inte bara blommor i rabatten!
onsdag 13 februari 2013
INNEDAG
Som att bo inne i en grå yllestrumpa!
Fuktig grå dimma!
Blir innedag med "sånt som ligger på hög" skall göras!
T ex: VATTENIRIS, som äntligen ska göras klart!
Fuktig grå dimma!
Blir innedag med "sånt som ligger på hög" skall göras!
T ex: VATTENIRIS, som äntligen ska göras klart!
måndag 11 februari 2013
(ROMANTISKA) LANDSBYGDEN!
Det underbara livet på landsbygden som romantiseras i medierna har ingen motsvarighet i verkligheten. Där servicen har har krympt i takt med den snabba urbaniseringen i Europa.
SVT.s dokusåpa "Drömmen om landet" visas på måndagar, och "Molanders" där en
Stockholmsfamilj kliver ur askan i elden, fantasiera om livet på landet. Nu finns det en stor publik som fantiserar om livet på landet.
Landsbygden har blivit både en prylpressens söta tittskåp och dockusåpornas manege för underbara grodor.
Landsbygden finns oxå i den moderna litteraturen . Men det snabbt växande skönlitterära landsbygdsförfattare, de romatisera inte.De skriver hellre vischans inbyggda ödesmättnad och förtvivlan, t ex T Bannerheds Korparna, och E Olofssons självmordstyngda "Då tänker jag på Sigrid". Miljön är ju tacksam. Alternativen och utvägarna är färre än i stans myller av möjligheter i stan , där har vi tätortens loja anonymitet. I lagården kan ingen höra dej skrika.
Drömmen om landet är allas dröm. Slötittarnas, inredningselitens.
Vem kämpar då för landsbyggden. Inte är det staten, den lade ner Glesbygdsverket 2009. Inte politikerna. Bondepartiet Centern som har brutit med sina kärnväljare.
Massmediernas vision av lantlivet gäller några vackra veckor på sommaren, inte vinterns strömavbrott eller höstens regniga tystnad. OCH inte alla författare som skriver om landsbyggden bor där!
Vem då håller på landsbyggden, möjligen LRF-ägda Land. Som har som sin plikt att skriva om landsbyggden och skriva beundrande om alla och alt som flyttar till landet. Läser den själv sedan flera år.
Och Roy och Roger reser sig ur graven.
lördag 9 februari 2013
4/2 2001 och tandglugg
Dagar av ältande och vickande av tanden. Nej nej ingen får röra. Ni får bara titta! Så har det låtit ett bra tag nu.
Ibland ringer hon för att tala om att nu vickar den sååå mycket så det blir säkert snart snart.
I strålande solsken på torget, som plötsligt öppade sig rosafärgad mot en skymningsmörk lysande februarihimmel, stodd balongförsäljaren, jag köpte över huvudet på tonårsflickorra, som rotade bland ringar och pärlor, en ballong, vars like jag aldrig tidigare sett Den var av folie, silver på ena sidan, blå på andra sidan och formad som ett hjärta och den flög! Bar den till bilen, det ryckte och knyckte i blåsten på bron. Många barn på min väg där jag gick fikade lystet efter ballongen som inte liknade någonting annat. En liten svartlockig pojke med den mest bevekande tandglugg var nära att få den - men jag förhärdade mej och tog hem den till henne - som snart snart skulle få tandglugg.
HON hade låst in sig nästan hela dagen. Ritat ihop en lapp, tejpade den på dörren; EJ STÖRA KNAKA!
Innan hon öppnade var där ett rassel och prassel av papper och saxar -
och då kändes den där spänningen - överraskningen, ballongen -
Hon öppnade då så småningom dörren, fick se ballongen, men händerna upptagen av papper tog hon ballongsnöret i munnen, kanske? mellan tänderna - oh så fin sa hon - snubblade i glädjen på språng mot mamma , och "tanden" åkte ut !
De var en fin tandglugg vill jag lova sa mamman!
Måste ta ett foto: säger mormor margaeta
Ibland ringer hon för att tala om att nu vickar den sååå mycket så det blir säkert snart snart.
I strålande solsken på torget, som plötsligt öppade sig rosafärgad mot en skymningsmörk lysande februarihimmel, stodd balongförsäljaren, jag köpte över huvudet på tonårsflickorra, som rotade bland ringar och pärlor, en ballong, vars like jag aldrig tidigare sett Den var av folie, silver på ena sidan, blå på andra sidan och formad som ett hjärta och den flög! Bar den till bilen, det ryckte och knyckte i blåsten på bron. Många barn på min väg där jag gick fikade lystet efter ballongen som inte liknade någonting annat. En liten svartlockig pojke med den mest bevekande tandglugg var nära att få den - men jag förhärdade mej och tog hem den till henne - som snart snart skulle få tandglugg.
HON hade låst in sig nästan hela dagen. Ritat ihop en lapp, tejpade den på dörren; EJ STÖRA KNAKA!
Innan hon öppnade var där ett rassel och prassel av papper och saxar -
och då kändes den där spänningen - överraskningen, ballongen -
Hon öppnade då så småningom dörren, fick se ballongen, men händerna upptagen av papper tog hon ballongsnöret i munnen, kanske? mellan tänderna - oh så fin sa hon - snubblade i glädjen på språng mot mamma , och "tanden" åkte ut !
De var en fin tandglugg vill jag lova sa mamman!
Måste ta ett foto: säger mormor margaeta
fredag 8 februari 2013
ISDROTTNINGEN
Nu dycker hon upp i affärenar! Genomskinligt som kinesisk Ming-porslin, men, är en riktig tuffing.
Själv har jag henne på glasverandan, sålänge vädret är omkring -3, men blir det kallare kommer hon in.
onsdag 6 februari 2013
PELLE2
Numera smyger jag för att få en plats i mitt hem där jag får var ifred. Dessutom har jag fått en släpande gång, rädd för att trampa på nåt mjuk.
Pelle2 bevakar mig, låter mig aldrig var ensam och visar en sjuklig äganderätt till min person. Han struntar i att var ute, till och med om natten.
Det finns ju anledning var för jag valt katt som sällskapsdjur en gång. Katter är så härlig självständiga. Jag vill mysa med katten då och då, inte ständigt och jämt. Men nu så har jag en katt som aldrig låter mej var för mig själv.
Pelle2 väntar utanför dörren när jag kommer bärandes med matkassar, krypandes mellan mina ben och risken finns att han blir trampad då jag försöker ta mej in i huset. Hela tiden talar han om hur mycket han har saknad mej. Att ta en kopp kaffe efter hemkomsten, anser han är VÅRAN på "tuman hand" stund. Sedan går dagen och då är vi sammanflätde till sängdags. Lyckas jag med att få honom ur huset under dagen är det genom en gemensam promenad. Vid stallet brukar jag kasta en pinne och ropa "råtta", ibland lyckas det en stund. Men när jag kommer hem då sitter han redan vid dörren.
Då jag lagar mat eller diskar så sitter han självklart mellan mina fötter ibland får han både sås och diskvatten över sig, utan att ahn bryr sig. Att arbeta vid datorn ska vi inte tala om! Stora mysstunden, han ligger helt i läge med utsikt genom fönstret, där svansen går som en propeller eftersom vinterfåglarna har sitt matställe utanför, dock gärna en del av min arm vill han känna.
Vågar han var ute en stund på natten så kommer han som ett jehu och kontrollera att jag finns i VÅRAN gemensamma säng vi ligger så nära så jag kan höra vad han har ätit.
Klart jag har pratat med veterinären om honom och hans stora kontaktbehov; Som säger att han är en ovanligt tillgiven och ömhetstörstande katt. Som har haft en sådan tur som fick ett hem som har tid för honom. Ha ha ja.
Pelle1 ja! Som ligger bland orchidéerna och tittar på vinterfåglar och tuggar luft vid åsynen av fåglarna ,men fortfarande inte bevärdigar han Pelle2 med den minsta lilla blicken.
Vågar inte tänka på vad som händer då Pelle2 en dag intar orchidé-platsen!
Pelle2 bevakar mig, låter mig aldrig var ensam och visar en sjuklig äganderätt till min person. Han struntar i att var ute, till och med om natten.
Det finns ju anledning var för jag valt katt som sällskapsdjur en gång. Katter är så härlig självständiga. Jag vill mysa med katten då och då, inte ständigt och jämt. Men nu så har jag en katt som aldrig låter mej var för mig själv.
Pelle2 väntar utanför dörren när jag kommer bärandes med matkassar, krypandes mellan mina ben och risken finns att han blir trampad då jag försöker ta mej in i huset. Hela tiden talar han om hur mycket han har saknad mej. Att ta en kopp kaffe efter hemkomsten, anser han är VÅRAN på "tuman hand" stund. Sedan går dagen och då är vi sammanflätde till sängdags. Lyckas jag med att få honom ur huset under dagen är det genom en gemensam promenad. Vid stallet brukar jag kasta en pinne och ropa "råtta", ibland lyckas det en stund. Men när jag kommer hem då sitter han redan vid dörren.
Då jag lagar mat eller diskar så sitter han självklart mellan mina fötter ibland får han både sås och diskvatten över sig, utan att ahn bryr sig. Att arbeta vid datorn ska vi inte tala om! Stora mysstunden, han ligger helt i läge med utsikt genom fönstret, där svansen går som en propeller eftersom vinterfåglarna har sitt matställe utanför, dock gärna en del av min arm vill han känna.
Vågar han var ute en stund på natten så kommer han som ett jehu och kontrollera att jag finns i VÅRAN gemensamma säng vi ligger så nära så jag kan höra vad han har ätit.
Klart jag har pratat med veterinären om honom och hans stora kontaktbehov; Som säger att han är en ovanligt tillgiven och ömhetstörstande katt. Som har haft en sådan tur som fick ett hem som har tid för honom. Ha ha ja.
Pelle1 ja! Som ligger bland orchidéerna och tittar på vinterfåglar och tuggar luft vid åsynen av fåglarna ,men fortfarande inte bevärdigar han Pelle2 med den minsta lilla blicken.
Vågar inte tänka på vad som händer då Pelle2 en dag intar orchidé-platsen!
måndag 4 februari 2013
rätt knapp- med app!
Hur överlever gamla människor vården?
Hur bär de sig åt för att begripa vilka knappar de ska trycka på när de kopplas vidare till nästa telefonsvarare? Och vem tar ansvar för alla de som ger upp någonstans mitt i bortkopplingarna och liksom gamla elefanter gå undan och plåstrar om sig själva så gott det går?
Det är tillräckligt frusterande att vara medelålders med gedigen telefonvana och försöka fatta i exakt vilket läge personnummrets siffror ska in i apparaten, på det att en mekanisk röst meddelar "vi ringer upp dig cirka klockan 14.45 i eftermiddag".
Men det har hänt mej att ingen ringt tillbaka. Eller ringt en hel annan tid. Kan säkert bortförklaras med "använderfel" eller "personlig faktor". Vilket inte betyder att man känner sig mindre maktlös väntande vid luren.
Häromdagen frågade jag växeln varför de kopplat vidare till en annan mottagning vars telefontid gått ut, blev svaret: Vi kan inte hålla reda på hur de ändra sina tider. Du kan väl säga till dem att meddela i växeln hur de nya tiderna är".
HA EN TREVLIG DAG! margareta
Var ju tänkt att den nya tekniken skulle var en tillgång oxå för äldre; Men hur ska jag kunna komma in på toan på pendelstationen, ( eller åka buss idag här hos oss) om jag inte har en APP
som slår en signal för att t ex slå en drill på Resecentrums toan! DS
Hur bär de sig åt för att begripa vilka knappar de ska trycka på när de kopplas vidare till nästa telefonsvarare? Och vem tar ansvar för alla de som ger upp någonstans mitt i bortkopplingarna och liksom gamla elefanter gå undan och plåstrar om sig själva så gott det går?
Det är tillräckligt frusterande att vara medelålders med gedigen telefonvana och försöka fatta i exakt vilket läge personnummrets siffror ska in i apparaten, på det att en mekanisk röst meddelar "vi ringer upp dig cirka klockan 14.45 i eftermiddag".
Men det har hänt mej att ingen ringt tillbaka. Eller ringt en hel annan tid. Kan säkert bortförklaras med "använderfel" eller "personlig faktor". Vilket inte betyder att man känner sig mindre maktlös väntande vid luren.
Häromdagen frågade jag växeln varför de kopplat vidare till en annan mottagning vars telefontid gått ut, blev svaret: Vi kan inte hålla reda på hur de ändra sina tider. Du kan väl säga till dem att meddela i växeln hur de nya tiderna är".
Var ju tänkt att den nya tekniken skulle var en tillgång oxå för äldre; Men hur ska jag kunna komma in på toan på pendelstationen, ( eller åka buss idag här hos oss) om jag inte har en APP
som slår en signal för att t ex slå en drill på Resecentrums toan! DS
lördag 2 februari 2013
FEBRUARI
En hoppfull tid, tycker margareta
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)