Kära moster Dorathea.
Du kommer aldrig att läsa brevet, för du lever inte längre. Men jag måste skriva till dig och jag tror att du anar varför: du var en sjusärdelessömerska! Men ju mer jag försökt att ta reda på om dig och om det du skapade, desto fler frågor har väckts. Vem var du egentligen Dorathea? Varifrån kom ditt mod att skapa spännande mönster och blanda tyger så friskt och utmanande? Varför gömde du dina syalster då det kom besök?
Det finns endast några få av dina syalster bevarade, 3 bomullskragar, 1 handsydd chiffonkrage och 1 virkad spetskrage samt manchetter med knypplade spets och så ett bomullsnattlinne med stråveck och rödaband med hjärtan invävd. Men det har räckt för att göra mig nyficken. Jag önskar att du hade vetat att det skulle bli så! I min tid förundras jag över deras utsökta speciella tyger och mönster. Var fick du tag i tyget Organza, ett tyg endast för Fest och Bal, ditt liv var ju vadmal och twedd, där du levde fanns det varken bil eller tåg .
Nog borde du ha tjänat mer på att sy lakan, handdukar och gardiner åt ortsbefolkningen? Var det helt enkelt
så att du måste göra dina syalster för att få utlopp för din konstnärliga åder? Att du behöll en del av dem, som senare hittades i din byrålåda - betyder det att du inte lyckades sälja dem eller att du inte ville? Jag vill tro det senare. Att du, som så många konstnärer hade svårt att skiljas från dina alster.
Jag funderar oxå på ditt materialval. Varför använde du inte bara bomull, utan oxå vadmal, tweed och lin, hejvilt med knypplade och virkade spetsar Men kanske oxå för att det inspirerade dig att blanda olika material. För det gjorde det ju!
Jag inbillar mig, att när du vandrade runt vid fiskehamnen i Kampen bland båtarna, stannade du då och då till vid de främmande handelsbåtar. Kampen var ju en knutpunkt för handelsbåtar som lastade sina varor på väg mot eller från England och Holland. Jag gissar att det var där du köpte dina svåråtkomliga tyger, som t ex organza och silke.
Det har berättats att du gömde undan dina syalster när det kom besök. Eller handlade det bara om att behålla dina kunder. Kan det här hemlighetshållandet oxå ha handlat om att du verkligen visste vilken unik förmåga du hade.
Du levde ju ensam och försörjde dig själv. En-bra-kvinna-reder sig -själv!. Trots att du var äldst i syskonskaran av 7 flickor så blev alla utom du gifta.. Blev du sviken? Råkade du illa ut. Eller tog havet honom? Det har sagts att du ibland hade besök av en man. Man sade du drog dig undan. Hade du kärlekssorg? Finns det någon sanning?
Jag har många frågor till dig moster Dorathea och önskar att jag kunde få svar. Jag önskar oxå att du finge veta detta: I din by Kampen har det gjorts utställning av dina få syalster och med dig Dorathea Pott som tema.
Din bryling margareta
Mycket intressant att försöka fundera hur tidigare generationers kvinnor hade det. De flesta försvinner bara i tomma intet då de dör, men den här damen Dorathea lämnade spår efter sig. Vilken vacker sömnad, som syns på bild, men troligen är de vackrare i verkligheten.
SvaraRaderaMycket mycket vackrare! Hon levde på artonhundratalet långsamhetenstid, på ön Sylt i Nordsjön. Livet var enkelt och hård. I regel hade man endast en finklänning , svart/mörkblå ylle. Men vid de få tillfällen som finklänningen kom fram så prydde man den med underbara kragar och manschetter (kvinnorna ) som efter användandet av klänningen sprättes den och lades undan till nästa tillfälle. på såvis skonades syarbetet i all tid. margareta
SvaraRadera