Kör kors och tvärs genom landskapet och här och där gamla stenbrott, Dala stenbrott. Oändliga horisonter ! Västergötland.
Basstigen utmyndade i en åker kantat av mossbelupna stenrösen .
Gravhögar? tja kanske det - det är sten som plockats ur torparåkrarna som låg här en gång
- Det måste har varit länge sedan.
- Inte längre tillbaka än jag kan minnas.-
Kom här ska jag visa dej något.
Genom den gamla smida grinden så balansera vi försiktigt på en murken spång, hejdade oss bland manshöga torkade tistlar, nässelsnärje och dårrepen.. Vi fick pressa oss fram genom en djungel av tistel och meterhöga grässtrån av dårrepen, innan vi stod framför torpstugan, eller rättare sagt det som återstod av det . Väggarna lutade både inåt och utå. fönsterhålen gapade tomma med fladrande gardinstumpar och de få tegelpannor som ännu fanns kvar klamrade sig fast vid takskägget.
Det kändes som att stå mitt i en saga av H C Andersen.
Klumpiga Grävlingsfamiljen hus, hela generationer får bo helt ostört under huset och huserar fritt.
Jag begriper varför , Läget är prångartat och ostört. Ingångshålet vetter mot en tidigare gödselstack. Där vimlar det av daggmask. Daggmask är det bästa grävlingen vet.
