blött

Ingen återvändo

frusen vind,

regnlopp

tillsynes oskyldiga handväskor.......

Den subversiva saxen!

Jag skulle på en kurs en vecka på Öland.  Strumpstickningen har jag checkat in med bagaget,  förvarnad om att stickor räknas som livsfarliga vapen.

I säkerhetskontrollen stoppas jag:
-  du har en sax i väskan !

Saxen - jovisst, det är min lilla handarbetssax. Vänta - i mitt lilla syetui från 50-talet finns en liten , liten brodersax, saxen har följd med etui sedan 50-talet.

-  den är det! se hur spetsig den är, och säkerhetsnålar,  oxå något mer vass och spetsigt!  Antingen slänger vi dem eller så får du posta dem hem.

Störtar ut, köper tjock paketkuvert och frimärken, postar hem till maken, som morgonen därpå förvånat mottar mitt syeteui, utan kommentarer eller avsändare.   TILLBAKA TILL KONTROLLEN

-  stopp!  du har en kniv!

Förtvivlat rannsakar jag minne och väskinnehåll  - jo, i portmonnän ligger  minivarianten av en sprättkniv,  som inhandlades en gång förlängesedan i Liege i en handarbetsaffär, ca 5cm lång.   Jag ger upp, utan sprättkniv rusar jag mot gaten.

Hinner med nöd och   näppe  med planet, kommer till min kurs. På kvällen när vi alla kursdeltagare (kvinnor) från hela Norden, som kommit med bilar, båtar och tåg  sitter  under trevlig samvaro i allrummet får jag låna  sax och sprättkniv av någon kvinnlig kurskamrat.   Glömmer fråga isländskorna om de oxå är saxlösa eller om deras säkerhetskontroll är opålitligare än vår.

Handarbete som  meditation? Den broderande kvinnan som sinnebilden för harmoni och ro?  Den stickande kvinnan som hemmets ängel?  GLÖM DET!

forts. nästa inslag/margareta

eftermiddags-mys......

Du matte,
visst är det OK att jag ligger med husse i sängen och myser
och  du städer ?

Behöver värma mina kalla tassar efter ute-promenaden.

06.15 så.......

måndag 06.15   så  kommer veckans inneboende.

Gammal,    halt på höger tass

alltid i vägen

vägra hundbädd,    vill ligga i bästa sängen

lämnar slickspår på allt
inklusive ovilliga familjemedlemmar

vill ut och kissa ----------------mitt i natten

vill ut och jaga katter ----------------mitt i natten
eller råddjur

TYCKER VÄLDIGT MYCKET OM FALUKORV

och ännu mera ull

Ullen har ju successivt försvunnit både i mitt och andras liv. Bomull, konstfiber, inte minst värmande alternativ som velour, teddy och fleece används numera.

Med förvåning upptäcker jag att det är supermännen, hjälterna som använder ull. Brandmännen har numera en ylleoverall närmast kroppen , likaså rallyförare. Ullen är ett av de brandsäkraste materialen. Den är inte eldfängd i sig själv, och om den ändå brinner bildar den en skorpa  som i sig utgör ett skydd mot eld. Något att tänka på föräldrar till grillande barn.

Nästa grupp av ullanvändande supermän är jägare, fjällräddare. Fjälljägarna i Kiruna förfrös händer och fötter  när de gick över till fiberpäls i syntet. Nu leaser de Lovikavantar, som lämnas in på sommararna för stoppning och ruggning.

Ullen har en unik egenskap, som är viktigt vid användning utomhus. Den värmer även när den är våt.

En intressant trend som uppstått är friskolorna som satsar på utomhuspedagogik, där man rekommendera föräldrar till barnen att utrusta barnen med ulloveraller  som underkläder.

Och alla vi som har rest till varmare länder hur glada har inte vi varit över den  tunna ylleponcho  inför kyliga kvällar.

Ull sticks! Stickigt och svårt att sköta?  Oj, då har viktigt kunskap gått förlorad.  men det visste de isländska kvinnorna som nappade täckhåren ur bottenullen . Bottenullen blir till underkläder. Numera har vi i Sverige avlad fram finullsfår.

Viktig kunskap har gått förlorad.  Ont om tid.  Mycket av vår tid går åt till tvättning och strykning.  Idag tvättar vi minst 3 gånger så mycket jämfört  med  på 30-talet. Många tror att ullplagg skall tvättas lika mycket som plagg av bomull och konstfiber.  Många höjer på ögonbrynen då man påstår att ullen är den mest tidsbesparande och lättsköta materialet. Men sanningen är att ullplagg hänger man bara ut för vädring gärna i fuktig luft. Bara någon gång under året behöver plagget  tvättas.

Eftersom  vi har övergått till konstfiber kräver  vi oxå högre inomhustemperatur, vilket är negativ för vår egen hälsa  och vår och  landets ekonomi.

Hur klara man en lägre inomhustemperatur? Ylletröja, ylle-/tovade sockor,  pläder av ull, de nu så populära fårpälsar i soffan  eller som sittunderlag. Mysigt!

Ruttnande ullhögar ute i naturen är ingen tillfällighet. Fårbonden är tvungen att dumpa sin ull ute i hagen eftersom ingen vill ha den.

Utbildning och information är viktigast av allt om denna unika inhemska fiber


.

och åter ull

Tänk att ett enda djur kan ge så mycket! Ett varmt och vackert pälsskinn, ull till garn, kött till finsmakare, mjölk till exklusiva ostar - och på köpet en rejäl insats i miljövården med slyfria marker som bonus. Fastän fåret är ett av våra äldsta och mångsidigaste husdjur har vi svårt att ta vara på allt vi skulle kunna få ut av det.
Skinnen t ex. För färgningen är betalningen dåligt, frakterna dyra och de berederier som kan ta hand om skinn - är få.

Skinn är ett fantastisk spännande material. Varje skinn är unik, varje skinn ska passa för sitt ändamål så måste varje skinn skäras till och syss efter sina speciella förutsättningar. skinn från magen som kan töja sig på bredden är tunnare och faller lättare i veck, som t ex ett skört. Medans nacken och baken ger ett kraftigare skinn som kan ge stöd åt mjukare detaljer.

Har  sytt  för hand  min egen fårskinnsmössa av skinn från magen som ju är tunnare och töjbar  med tvinnad och vaxad lintråd med fällsömn, stråksöm, bältsöm,  eller just den söm som är den rätta till varje särskild detalj.  Jag är överlyckligt över min egen-sydda fårmössa  och väntar nu på nästa paket med päls så jag kan ta uti med får-vantar.

    

ULLoch ull!

En garnkorg rymmer alla möjligheter . En enda tråd , två stickor.

Ullgarn är för alla sinnen. Det är vackert det doftar, är härligt att ta i det dämpar ljud.

Mammas bästa vännina hade en spinnrock.  Jag fick stå bredvid  och titta på, dock endast kardning fick jag hjälpa till med.  Bästa Vänninan hade  pekingeser , som oxå jag fick kamma och kamma och vartefter jag kammade pekingeserna  och fick ihop tillräckligt så spann hon hundhår, tvinnade, tvättade och jag fick sticka av varje liten härva en bit på en med tiden gigantisk halsduk. Klasskompisarna betraktade den beigea halsduken  med stor beundran.

Inte är det något nytt påfund . Förr då man idkade självhushåll, omsattes all material man kom över . Hundhår, som är både vattenavstöttande och värmande blev till vantar, sockor filtar och annat, både stickat och vävt.