+26 grader mycket sol. Endast iklädd kortkorta shorts och liten minitopp för 17-åringen.
Vi sitter i skuggan, ja, jag sitter i skuggan. HON vill ha all sol och ljuset speglar sig i hennes havregula enmetershårsvall.
Sjöutsikt, havsbris tack, måsskrik och dunka dunk från någon båt.
- du får välja -
- vi har ju tagit en riktig lång promenad , jag ger henne glassmenyn -
- hon pekar, jag är riktig gottsugen. Nejhej, den tar jag aldrig, den är förstor nästan kväljande med all det söta överdådet, för sött -
- men förresten, för engång skull måste jag pröva, inte ofta man ser den numera -
Servitrisen fråga: och vad får det vara?
- en banana-split -
Ett sådant fjäll av lycka. Servitrisen noterar det artigt, men HON känner sig ändå lite skamsen.
Det finns något barnsligt i den här åtrån. Den är provocerande, råaptiten.
När servitrisen bär fram skålen, sneglar de andra gästerna.
Banana-spliten viker ut sig: horisontell njutning. Vanilj- och chockladglasskulor maskerad med en
stor portion vispgrädde.
En oanständig njutning, ett tabu. "ända tills den sista lilla skeden"
