En blomnörds vedermödor

Det började så oskyldigt, en veckoslutsresa till Västra Götaland. Då vi bilade genom landskapet slog kärleken till skoningslöst, där längst  med vägarna lyste  Chikorian med sina blå  blommor.
Jag började strycka runt vägkanterna  för att plocka buketter att njuta av inomhus . Frågade oxå på den lokala trädgårdsskolan. Nej, inga Chikorior till försäljning.  Jag fick oxå veta att cet inte var någon större  id'e  att vräva upp någon (om ens tillåtet)  då rötterna kunde växa till en arms tjocklek.
Det var ju bara att sprida ut frön på ett soligt ställe så skulle det ordna sig.  Lite otur då jag var där i juni , det var knoppar jag plockade och inte frökapslar.
Väl hemkommen fick jag mig en överraskni g. Vid ett besök i en handelsträdgård fick jag se en Chikoria ståta i fullaste  blom. Inhämtat från omgivande natur stod den här i ensamt majestät, vackert och välväxt. Avundsjukanssmå gröna öron började sticka fram, jag vill oxå ha.........
Med nya ögon började jag inspektera omgivningarna närhelst jag for runt med bilen, och minsann , det var inte bara gråbo längst vägarna, det fanns Chikoria både här och där.
Beslutade att letapå Internet och där fanns det.  Vilken lycka! Nu skulle här sås. Som det grodde. Alla 118 fröna (ja det kändes som 118 frön) . Ganska stolt över min bedrift diskuterade jag mina Chikorior med vänninorna, för den som orkade lyssna. En vännina visste precis vad Chikoria-kaffe var för något.
Under hela våren gick diskusionerna  fram och tillbaka om det verkligen var Chikoria jag sått -  Du har sått maskrosor brukar vänniorna säga, medans jag googlade frenetisk efter Chikoriablad. Våren gick åt till att försöka övertyga åtminstone mig själv att jagintesått sallad, min närmaste granne gick inte att öertyga.  I slutet av sommaren hade mina överdimensioerade  maskroblad producerat EN kraftig stängel som förgrenat sig. Varje del av trädgården  hade förärats ett exemplar av växten så att åtminstone någon skulle trivas och blomma.
Jag hade just konstaterat att några av dem helt säkert hade knoppar och att man kunde skymta löften  på den blå blomman jag önskade mig så hett.  Närmaste granne var inte glad  och undrade vad för monsterväxt de hade fått egentligen.
Det visade sig att medan mina  växter kämpade sig upp mot de utlovade 70cm, så hade hennes exemplar utvecklats till 2 meter! De var tvungna att binda upp växten - och den var översållad av blommor.
Några dagar senare  när jag går ut på min vanliga fm-trädgårdsrunda, har råddjuren varit cramme på natten och betat av varenda Chikoria som fanns, det enda som fanns kvar var några kala pinnar .
Jag gissar att det finns en läxa här  någonstans  om ödmjukhet och givandes glädje, men vad jag säkert vet är att nästa år, då ni, då kommer jag helt säkert att bada i Chikoriablommor!                

Allting har ett pris - oxå ett genuint intresse

De senaste åren har jag utvecklat ett, vad ska visäga , brinnande intresse för växter. Det är idag på den nivån att jag hör mig själv fråga mina plantor: "hur är det mig dig idag då lilla vän" ? Mornarna går jag runt ,gärna med en ryckande  kaffekopp ochi morgonrock. Plocka lite här och nyper lite där  torra blad, vissna blommor, DUSCHAR MED EN BLOMSPRUT.  Allt för att rå om mina älsklingar. Tänk, jag mår så bra av att börja dagen med lite blomprat.
Men som alltid när det gäller genuina i tressen är det inte bara härligt.  BESVIKELSER. Och så kostar det oxå en hel del. Inte alltid i pengar, för mitt blomintresse får kosta.  Utan det handlar om besvikelser.
Det började med att jag hittade TRIPS!  på flera av växterna inomhus.
Du som vet vad TRIPS är förstår paniken . För dig som inte vet kan jag tala om att det är djävulens påfund. Millimeter små djur som kryper runt på undersidan  av bladen och suger växtförmågan ur växterna. Är det dessutom amerikanska trips så är de riktigt svåra att bli av med. De kom till Sverige på 80-talet ochståremot de flesta av bekämpningsmedlen somfinns idag.
Googlade fram all information jag kunde hitta om helveteskryp och det såginte ljus ut.
     De flesta råder en att slänga ut drabbade plantor för att rädda resten. Men resten bestod vid tillfället av pelargoner,  t ex rosenpelargon, mårbacka,  och den som är 10-år, och en med olika färger på bladen 5år , nej,det kunde jag inte! Bestämde mig för att starta krig mot tripsen., i ettförsök att rädda mina växter. Med såpvattnet i ensprayflaska, bekämpningspinnar, x antal duschar gick jag till angreppmot tripsen.
Jag inser ju någonstans att mittintrese har blivit så brinnande att det är nästan osunt. MEN JAG KÄNNER OXÅ ATT DET INTE ÄR SÅ  MYCKET ATT GÖRA ÅT.
Det är som det mesta här i livet. De fina stunderna överväger de tuffa.  Tiden jag lägger på att ta hand om mina växter och min odling känns värd när jag till slut kan plocka in den finaste  salladen från utelådan.
Stolt kan jag tala om , jag vann kampen mot tripsen. !    
    

Adjö till sommaren

Göra ren grillen.
Fälla ihop trädgårdsmöblerna.
Rensa hängrännor.

Tömma krukorna med sommarblommor och ta det smärtsamma beslutet om vilka pelargonier som ska följa med in i huset och vilka som ska kastas på komposten.
Listan är lång.
Bära in den sista torra veden och stapla den utmed inneväggen. Tömma vattentunnorna.
Dahliorna får stå i sin prakt ännu några veckor.

Men visst hinn's det med en tur i svampskogen, absolut ett måste!

Sommarsignaler

Vi lever i en tid som hyllar kommunkationen.,i en mobilsignalerande , uppkopplad värld. En avancerad  teknik, omöjligt att föreställa sig för bara några decennier sedan, ger oss möjlighet att hålla kontakt även på fri fot.  I ren glädje över att kunna kommunicera överallt och i alla situationer ringer vi varandra - kanske utan vidare information att förmedla än varvi befinner oss.
Det finns en facination i att prova olika sätt att utbyta medelanden, oxså de allra enklaste. Flaskpostent  t ex. Och vem har inte som barn försökt få en telefonlinje
 av två konservburkar och en tråd?  Blinkat ljussignaler med ficklampa? Skickat lappar i en liten linbana?  . Bilden  av giganterna Strindberg och Heidenstam får en djupare ton av mänsklighet när man läser om hur de signalerade mellan sina hotell i Schweiz genom att hänga ut handdukar på balkongarna.

Signalflaggor är ett klassiskt sätt att överbringa meddelanden, inte minst till sjöss. Fyrmästare Oscar FredrikSjöstedt på Holmögadd skriver och tecknar på 1890-talet i sin dagbok , om hur han en särskilt blåsig dag flaggat ut sin stormvarning.
En egen flagga, hissad på stugknuten, kan oxå vara en hälsning.

Själv  lämnar jag mitt eget bidrag på surfplattan, sittandes i växthuset( p g a stormen )och gläds åt i  naturens tillbringa mina  sommarnöjen dennna sommar./trevligt sommar/margareta
,

Ropa hej innan man är över diket

Jag vet att

det är på tok för tidigt att ropa hej redan en vecka före vårdagsjämningen, som iår inträffar den 20/3  . Det märks redan nu att ljuset är tillbaka , tjälen är på reträttväg, svanarna är på väg åt rätt riktning igen.

Det är nu man vill sitta en stund och bara se på snödropparna som slagit ut och krokusen är på G . För att inta tala om alla blåsipporna. Och bara det här, med att framåt lvällen  kunna öppna altandörren och lyssna på hur koltrasten försiktigt börjar harkla sig.  Snart snart så brister han  ut i  sin sagolikt vacker  spontansång.

Själv hoppas jag nu idagarna få montera sommardäcken på bilen och att gatukontoret så snart som möjligt går in och dammsugar varenda asfalt/ cykelbana som underlättar en långtur utan riskför stenskott ellerpunktering.

Bakgrundsljuden som är gemytlighetsfaktorn

När världen ter sig allmänt bister på sina håll, får man glädjas  åt de vardagliga  fenomen  som finns runtomkring en  då man går hemma och skrotar.

Tystnad i all ära, men det finns ljud som sälllan går att få nog av och som är sådär trivsamma att man mår bra  ända in i själen  när de hörs någonstans i bakgrunden.
 Lyss t e x till dessa stämmningshöjare:

Gurglandet  från en kaffebryggare - gärna i kombination med doften från ett nyöppnat kaffepaket -  och sedan porlandet då bryggden hälls upp i en kopp.
Den där djupa sucken voven drar till med precis då  innan  han  slumrar till i kökssoffan.
Snöplogen, eller sopbilen,  utanför huset i gryningen en dag när man själv slipper gå upp.
Prasslet av en morgontidning då ingen har bråttom någonstans
En lagom vinande vinterstorm på utsidan av fönsterrutan.
/Jepp  - margareta

-20, 6

En till som inte vill gå ut!